Nej

Är svaret på frågan om vi är bättre i förkylningarna i den här familjen.
Detta huset är förkylningsbakteriernas paradis, och båda våningarna är numera däckade i hosta och snorande, nysningar och drivor av pappersnäsdukar.
Men vi ser ljuset i tunneln, och idag (kl 06 på morgonen) så känns det ändå bättre än igår vid den här tiden.

Det mest irriterande med förkylningsinvasionen är att det går ut över allt annat. Man blir irriterad på varandra och det blir bara dåligt av allting då man inte känner sig kry. Jag hoppas verkligen att det går över snart, så vi kan börja existera som vanligt igen.

I dagarna har det varit mycket prat om taskig ekonomi i olika sammanhang, och det man undrar är ju när det ska krypa så nära så det drabbar en själv. Uppenbarligen så kommer det närmare och närmare, nu när Volvo har börjat varsla sina anställda. Jag var inte orolig först, men nu börjar man ju fundera. Det här tillhör kategorin "man är inte orolig förrän det drabbar en själv"-grejer.
Ponera att man skulle förlora sitt jobb av någon anledning. Vad skulle man göra då?
Omskola sig och göra nåt helt annat, och isåfall vad?
Söka jobb på nåt stället som man egentligen inte vill jobba på, med grejer som man egentligen inte vill jobba med, bara för att ha ett jobb?
Hittills har jag alltid slutat frivilligt på mina arbetsplatser, för att jag har fått möjligheten att börja på ett annat jobb. Jag hoppas att jag inte behöver hamna i den situationen, som inte är frivillig.
Och hur kommer det att bli då Ida blir stor? Vilket jobb kommer hon att kunna få?

Ja det är inte undra på att folk blir förvirrade och deprimerade över det här med ekonomi.

Usch vilket deppigt sätt att börja den här dagen på.

Jag behöver kaffe.