En helt vanlig jä..a lördagkväll

som man trodde att man skulle kunna få för sig själv, rann ut i sanden då IdaPida inte behagade somna förrän... typ nu =/ så kl 20.08 finns bara två alternativ, nämligen att se NHL-premiären från Globen eller att se Snooker-semifinalen i Shanghai Masters mellan galningen O´Sullivan och den flug-löse Maguire. Varför jag kallar honom galning, och den andre flug-lös, kan ni fundera över ;-) men för den nyfiknen kan www.eurosport.se/snooker/sport/shtml vara ett tips.

Jag har helt omotiverat fastnat som ett plåster för denna osannolika, lågmälda sport, under månaden då jag var hemma INNAN Ida föddes, då man inte kunde flytta häcken utan att känna en skum känsla av att gå sönder, och då tv:n var en mycket god vän. Såg en del turneringar och vips så var man fast. Det är faktiskt spännande, prova själv!

Det där med Snooker är väl det enda jag har fortsatt att göra efter att Ida föddes *haha* annars har alla andra aktiviteter stannat av! Jag gjorde en storbeställning av pocketböcker precis där vid förra julen, som jag skulle läsa under min föräldraledighet, men jag har inte öppnat en enda av dom ens. Känns surt, för det ligger en del pärlor där och väntar, t ex några Anna Jansson-deckare och så "Tyskungen" av Camilla Läckberg.

Andra deckar-boktips, om man ska ge sig på såna är några andra av mina favoriter:

"Människa utan hund" av Håkan Nesser

"I denna ljuva sommartid" av Mari Ljungstedt och "Den inre kretsen" av samma författare.

"Rum nr 10" av Åke Edvardsson

Jag har fastnat för deckare av nån anledning, det är ytterst sällan jag läser nåt annat nuförtiden. Kan faktiskt inte komma på vad det skulle kunna varit senast...

Jo det måste ha varit "Slow" av Carl Honoré, en bok om den mer och mer utbredda Slow-rörelsen. Slow-food och allt vad det var. Inte helt oväntat handlar den om att göra saker långsamt, och hyllar långsamheten i samma anda som "Långsamhetens lov" av nån svensk författare som jag just nu har tappat namnet på.

Anti-stress helt enkelt, vilket jag borde ha lärt mig nåt av när jag läste den, men icke.

Owe Wikström heter han förresten, han med långsamhetens lov...

Någon annan som, till skillnad från mig, har anammat det här med anti-stress, är iallafall en av mina idoler. Idoler kanske man inte har i min ålder, så jag ändrar uttryck och kallar det för någon som jag väldigt mycket mycket mycket skulle uppskatta att vara kompis med. Det är Clas Eriksson (här intill). Hörde honom på radion idag, i en intervju, och slogs än en gång av hans fantastiska sätt att uttrycka sig, och jag fascineras ofta av att han är en av dom som verkligen tar sig tid att tänka efter vad han ska säga, och så när han väl säger det så låter det så spontant ändå. Och ser han inte bra lugn och harmonisk ut! Jag tror att han har mycket klokt kvar att säga världen, trots alla fantastiska ord han redan har sagt =) Jag väntar med spänning!

"Högt uppe på beeeeeeeeeeerget finns ingen affäääääääääär, så om du ska haaaaaaandla ska du inte va dääääär!"

Trevlig lördag på er!