torsdag, september 04, 2008

Självvattnande blommor och robotdammsugare

Är något av detta bevis på veckans i-landsproblem eller?????
Yes!!!

MEN, varför ska man behöva göra saker som man hatar då det finns grejer som kan göra det åt en?
Det är min älskade mans filosofi.
Därför har vi köpt en dammsugarrobot för de pengar vi fick i bröllopspresent.
Vi kallar den "Trille" eftersom den heter Electrolux Trilobite. Trilobite är tydligen nåt sorts urtidsdjur, som levde på sjöbotten, där den dammsög dito efter mat. Passande namn. Den yrar runt här i rummen som en osalig ande, och skrämmer slag på katten. Och så går den "hem" till laddstationen då den är klar.
Men det funkar faktiskt. Och jag försöker att inte skämmas för att vi har en. Vem fasen köper en sån? Jo, vi om inte annat....

Försöker dessutom plantera om alla mina blommor till såna där självvattnande krukor, som man bara behöver fylla en gång i månaden, och så sköter den sig själv sen. Har nämligen under sommaren lyckats ta död på nästan alla blommor, just för att jag helt enkelt glömmer bort att vattna. Hur illa låter inte det. Så jäkla glömsk. Satte in snabbkaffet i kylen häromdagen, och gick sen och letade länge...... Snart glömmer jag väl Ida nånstans också. Det tänker jag däremot frekvent på, så risken är inte så överhängande.

Snorandet fortsätter, sedan jag underlåtit att spraya hennes lilla näsa med nässpray en natt. Trodde det var lugnt nämligen. Men det var det inte. Så vi snorar vidare ett tag till.
Trots snorandet så träffade vi min chef idag, för att prata om när jag behagar komma tillbaka till arbetet.
Komma tillbaka????? vad är det????? Just nu känns det som om jag kan gå och rulla barnvagn i sådär 20 år till utan att det skulle göra nåt. Vad förvånade folk skulle bli om jag kom dragande med en 20åring i vagnen..........
Inser ju att vi måste bestämma lite om Idas framtid det närmsta året, men det tar emot vill jag lova. Men å andra sidan så är det nog skönt att komma igång igen. Känns lite som att få tillbaka lite av sitt gamla liv, och tänker man så känns det rätt okej. Inte för att jag ogillar tillvaron nu, men det är ändå en viss skillnad. Och så har jag ju ett kul jobb.
Jag kommer bara att glömma bort att åka dit på morgonen, med min minnesstatus =/

Finns det piller mot sånt?

1 kommentar:

Britt-Marie sa...

Heeeeeeeeeeej!
Du är välkommen åter!
Vi kan väl höras av om det hela!

Och du -- vare sig du vill eller ej, så är lilla Ida snart tonåring -- konstaterade just precis nu, när min lille son ville ha massage på vaden, att han inte längre är en liten, liten kille, utan på väg att bli en stor man...snart, inte än, men snart...tyvärr eller bra eller...så har han växt om mig i längd!