ASKUL!!!

Sitter just och kollar (nja, egentligen inte, jag donar med datorn och tvn är på..) på GoKväll på SVT. Den fantastiska människan Claire Wikholm är där och säger kloka saker.
Hur får man relationer att hålla? är frågan,
"Man lär sig leva med att den andre är galen" säger hon på fullaste allvar.

Är det så illa????
Vilken humor isåfall!!!!! =)

Skumma motsatser

kl 07.02, och vi har varit vaken ett par timmar.
Jag säger tack för Nyhetsmorgon, kaffe och lekmattan. Det gör tidiga morron-syndromet lite lättare att stå ut med. Men jag får väl igen det nu, jag var likadan då jag var liten.

Klyschornas klyscha är såklart att "tiden går så himla fort" då det gäller barn. Men inte på morgonen.
Generellt gör den faktiskt det. Det har redan gått 8 månader och det är nu mindre tid kvar att vara ledig än jag har varit ledig... Känns både bra och panikaktigt. Men det kan ju vara kul att säga nåt annat än "aj aj!" och "inte röra, bara titta" på dagarna.
Ett känslomässigt dubbelspel pågår även när det gäller krypandet. Skitkul att hon har börjat krypa omkring på golvet, men jäklar vad snabbt det går att göra ofog fast man är så liten! Nu kan man ju inte lämna henne nånstans!

Idag stod det minusgrader på termometern när vi steg upp. Snart är det jul. Endast ungefär två och en halv månad kvar, och julsakerna har varit framme på Ikea i tre veckor. Känns också kul och spännande, och samtidigt så känns det som om det nyss var sommar. Julklappstips emottages gärna!!!

Dags för mammaplikter igen.
Ha en trevlig tisdag!

Att blogga eller inte blogga...

Nu har jag inte skrivit på några dagar igen, och det ger mig lite ångest, eftersom det var fler än jag räknat med som läste bloggen ;-)
Det skapar liksom lite krav...
Men jag har också studerat lite andra bloggar, för att komma underfund med vad en blogg egentligen är. Möjligen är det så att man ska vara något mer politisk, kritisk och uppkäftig i sin blogg än jag är. Det blir svårt det, det har jag redan räknat ut. Sån är jag ju inte. Kritisk möjligen, men inte så uppkäftig så jag säger det högt ;-) och politik intresserar mig ungefär lika mycket som beståndsdelarna i en EU-moppe, dvs inte alls.
Och så ska man vara "personlig och engagerad" läste jag på aftonbladet.se i veckan.
Jag är personlig och engagerad i mitt eget liv, och det är ju det jag skriver om, så jag kanske inte har misslyckats helt då...
Men jag kan inte låta bli att undra hur folk orkar vara politisk kritisk och uppkäftig och personlig och engagerad dagarna i ända. Jag orkar knappt med mig själv ibland.

Men i övrigt i mitt eget intressanta liv, så pågår Farmor-träningen för fullt.
Vi ska ju åka bort, Janne och jag, på en liten miniweekend på den förra stiftsgården Gålsjö Bruk, på en mycket intressant Tapas-helg. Det ska bli kul, men man vill ju gärna att den barnfria resan ska bli just barnfri när man ändå har chansen nu. Därför Farmor-tränar vi.
Ida har varit hos farmor rätt ofta ända sen hon föddes, eftersom farmor bara bor en trappa ner, och det är smidigt att lämpa över Ida dit då man ska handla, klippa sig, tandläkaren och allt vad man nu har varit på sen hon kom. Det har gått himla bra hittills, men bara för att man vill att det ska gå bra även i fortsättningen så verkar det som att Ida har bestämt sig för att jäklas. Eller så är det bara en fas.
Igen.
Igår kunde jag inte ens gå ut ur rummet förrän hon vrååååålade med sina lungors fulla kraft.
Man kan få ångest för mindre kan jag berätta.
Och det får mig återigen att tänka att "alla andra barn verkar det ju gå så bra för, och alla andra barn blablablabla"
Jag behöver några riktiga katastrof-historier, för att jag ska komma över det, så kom igen nu alla med gråtande och förtvivlade barn, berätta hur hemska dom var då ni skulle lämna bort dom, och brodera gärna ut hur hemska mammor och pappor ni kände er som, så jag begriper att jag inte är ensam =)

Nu ska jag gå ner och se om hon har lugnat ner sig, och mööööööööööööööööjligen somnat...

Tiden går fort när man har roligt...

...och annars också för den delen.
Nyss var det fredag och nu är det måndag.
Bara så ni vet ;-)

Måndagen har ägnats åt uteaktiviteter, morgonpromenad eftersom damen vägrade sova på förmiddagen förrän vagnen rullade, samt inspektion av Robins gungställning och promenad även på eftermiddagen. Stackarn måste vara alldeles slut av all frisk luft.
Förkylningen är iallafall borta, så vi kan börja existera normalt igen.

Men att tiden går fort har sina nackdelar, nämligen att man inte hinner med allt man har tänkt sig. Tänkte handla idag, men hann inte. Tänkte börja måla konischen (stavning?) till Idas rum medan det var fint väder utomhus, men hann inte. Tänkte tvätta ikväll, men hann inte.
Jobbigt att vara föräldraledig.... ;-)

Alltså så ser det fortfarande ut som ett kaos här inne, trots att jag tänkte röja upp lite. Problemet med att röja upp lite här, är att ordet "lite" inte riktigt passar in. Kruxet är att saker måste iväg nånannanstans för att det ska se ok ut i lägenheten. För att jag ska kunna ANDAS här inne. Jag har flyttat från en etta till en fyra, men av nån anledning så kändes det luftigare i ettan än det gör i fyran =/ beroende på alla jä..a grjejer som ligger överallt. Det börjar gå mig på nerverna....
Jag sade senast idag (och jag tänker det flera gånger dagligen, för att härda ut) att alla mina problem skulle lösas den dagen källaren blir klar att flytta in grejer i. Så enkelt är det förmodligen inte, men det känns bättre att tänka så =) Ett enda jä..a brickspel är det, ni vet såna man hade när man var liten.

MEN eftersom tiden alltså går fort när man har roligt och annars också, så hinner man ju jäklar inte med alls. Uteprojektet med grävningen har iallafall vänt, lite som med att det blir mörkare på kvällen på hösten och ljusare på våren... vi gräver igen istället för att gräva upp. Jag vet inte om det var en relevant liknelse, men det känns iallafall bättre, men det går fortfarande för långsamt för min smak, och jag blir gaaaaaaaaaaaaaaaaleeeeeeeeeeeeeeeeeeen!!!
Ursäkta utbrottet.
Det finns många saker det beror på, att det går långsamt, och jag tänker inte tråka ut er med alla dem.
Jag viker tvätt istället.
Det får det iallafall att se något bättre ut här inne.

Ikea i mitt hjärta

Jag älskar IKEA.

Det är säkert inte speciellt hälsosamt, men jag erkänner det iallafall.

Jag och Ida var där idag för att köpa en matta och en lampa till hennes rum. Det står fortfarande oinrett, med en massa skräp i, men jag inbillar mig att om jag skaffar en massa grejer och blir tillräckligt inspirerad så kommer det iordning. Iallafall innan jul =/

Gardinerna är redan sydda, och nu ska bara Idas pappa dra in lite el i fönstret och borra fast dimmern, så fixar det sig nog. När nu det blir....

Men iallafall, åter till IKEA.

Vi kom hem med matta och lampa, och dessutom julklapp till mormor. Ida somnade sin vana trogen innan textilavdelningen, vilket gjorde att man lugnt och stillsamt kunde botanisera bland JULSAKERNA som har kommt upp i veckan.

Det är den 18 september och julsakerna har kommit upp på IKEA.

Är det bara jag som inbillar mig, eller blir det tidigare och tidigare för varje år?

Snart är det ingen mening att ta ner grejerna, man låter dom sitta uppe året runt *fnys*

Ja jag är kluven till det där, som ni kanske märker.

Å ena sidan så är det jättekul att se det nya julsortimentet, men å andra sidan så tycker jag ju att det fortfarande är en släng av sommar kvar, och komma med julsortimentet då känns som ett hån.

Vi har inte ens nåt ställe att ha granen på i år.....

Detta beroende på att vi har grejer i lägenheten som egentligen hör hemma i källaren och i garaget. Det fantastiska brickspelet har börjat, och jag måste säga att jag är trött på det så jag kan kräkas!!!!!!!!!!

Vi flyttar alltså runt grejer i huset beroende på var vi grejar, och just nu är det källaren som står som ett oavslutat projekt, så en del grejer som ska förvaras där, är nu utspridda i hela huset, inkl hos vår extremt toleranta hyresgäst (tack, Barbro!!!)

Jag lever på hoppet att allt kommer att lösa sig den dagen som källaren är kaklad/klinkrad och klar, och när garderoberna är ihopmonterade och de befintliga väggarna är rivna och nya uppsatta, och allt vad tusan det är.

Och det är DÄR IKEA kommer in! =)

Notera att under deras logga på hemsidan, så står det "Ingenting är omöjligt".
Det finns alltså hopp även för den här hopplösa fastigheten. Det är nog därför jag älskar IKEA, för att det ger mig hopp att gå där och botanisera.

Jag hinner bli pensionär innan det här är färdigt.
Undra om vi tänkte på det när vi skrev på kontraktet.....?

Veckans I-landsproblem 2

Och givetvis talar jag om all denna äppelpaj jag sätter i mig på dagarna. Idag hade svärmor givit sig på ett nytt recept som givetvis genast måste avsmakas, med rikligt med vaniljsås till, och gärna ett par koppar kaffe. Jag och min kropp behöver verkligen inte mer äppelpaj.

Men jag ska ju börja träna på måndag, så... ;-)

Tur då iallafall att vi fick oss ett par rejäla promenader idag. Den första på morgonen då jag, inkl barnvagn och dotter, steppade friskt upp till sjukhuset och tog det förhatliga cellprovet. Ja jag vet att det är en bra möjlighet och att man inte ska hoppa över det så där vart tredje år, men det är ju så lagom roligt att ta. Detaljerna ska jag bespara er!

Men allt gick enligt plan och vi var hemma till gröten och lunchen igen. Sen intag av äppelpaj och vaniljsås, och så iväg igen ner till BVC för Idas hörselkontroll.

På vägen dit så hann vi stanna vid den nya barnshopen i Haga, "Pirum Parum" om nån har missat det, och kikade lite. Konstaterade snabbt att där kommer man nog inte att handla många gånger... Kanske om man ska ge bort nåt nångång, och då får det bli när mamma-pengen är ett minne blott! Jäklar vad man kan lägga pengar på sina barn om man vill....

Vi hann också gå förbi (eller ja, det blev en liten omväg) den fantastiska smyckedesignern Eva Eriksson, som har en atelje och verkstad på Kungsvägen, dvs bara ett stenkast från där vi bor.

Återigen ett fall för den dagen man kan inkassera en full lön. Men om ni har vägarna förbi, så kika in där, hon är riktigt duktig!

Kika in på http://www.evaeeriksson.se/

Jag skulle jättegärna lägga till en bild här, men min inkompetens i bloggsammanhang lyser härmed igenom...

Ni får kika på hemsidan =)

Mannen i huset spelar innebandy ikväll, dottern sover och jag försöker att göra roliga saker på min egna tid, och inte bara somna i soffan.

Svårt.

Lite äppelpaj kanske....?

Ursäkta röran...

... men den har gjort så att jag inte har hunnit skriva nåt de senaste dagarna.
Ida är förkyld igen, och håller mig vaken på nätterna med sitt rosslande och snorande. Värst är nog nästäppan, det vet man ju själv. Men tror ni jag får spruta in nåt nässpray eller nåt då? Nä, då vrålar hon som om jag försökte ta ihjäl henne =/

jaja, bättring idag, så det finns hopp. Nu ligger hon på golvet och försöker krypa, men har inte riktigt fattat att man måste flytta händer och knän om man ska komma nån vart...

Men hörrni, vad helgen gick fort!!!
Jag var med några kompisar på en faaaaaaaaaaaaaantaaaaaaaastisk tapaskväll (TACK igen, Anette!!!!) och drack en massa vin fram till nästa dag typ, men det var sååååååååå kuuuuuuuuul! Det känns som om jag inte har varit ute och träffat folk på flera år, vilket kanske är en överdrift, men det är känslan. Nu dröjer det väl flera år tills nästa gång igen ;-)
Söndagen passerade i nåt sorts dimdis, och såklart hade man fullt sjå att hålla sig vaken på mammas födelsedagskalas på kvällen.
Men nu har jag iallafall hunnit ta igen det, och både tvättat, sorterat urväxta barnkläder, promenerat med Ida, och brännt en plåt muffins idag =) Och så har vi gungat i lekparken för första gången. Jag tror hon tyckte det var kul faktiskt.
Och så swich har den här dagen också gått.
Inte undra på att man tycker att tiden går fort...
Dags att fixa middag, torka min snorande dotter om näsan, slänga i en tvätt till, skrapa bort bränd muffins från spisen innan det sitter som berg, och så möjligen hinner man se nåt på tv sen kansk möjligen eventuellt.....
(undra hur man ska ha tid att jobba sen....)

happy kväll på er, vi hörs!

Morgonstund har guld....

VAD är det med barn och tidiga mornar?
Jag blir galen!!!
När jag var liten, kommer jag ihåg att mamma fick kämpa för att få mig att sova längre på morgonen, alternativt inte tjata om att få kliva upp så himla tidigt. Det får jag äta upp nu.
Jag hade en morgonpigg pappa, som klev upp kl 6 oavsett helg eller vardag, så när jag var liten, spelade det kanske ingen roll eftersom nån ofta var uppe.
Så är det inte här iallafall.
Ingen av Idas föräldrar jublar direkt över att gå upp på morgonen, även om det är lättare för mig än för hennes far.
Kl 05.00: "Ida till mamma kom, Ida till mamma kom! Lyft upp mig omgående! Klart slut!"
Och får man inte som man vill, så vrålar man så hörselkåporna hade passat bra att ta till.
Skönt att vara barn ändå, tänka att kunna vråla sig till grejer... Kanske ska prova med det även jag...

Vad i hela friden gör man kl 5 på morgonen?
Inget nyhetsmorgon har börjat (startar kl 6 på vardagen och kl 9 på helgen), ingen annan är vaken så man kan ringa till nån eller hälsa på, man kan inte göra nåt som inbegriper någon maskin av nåt slag (baka, dammsuga, osv...) eftersom vi har ju ändå en hyresgäst att tänka på, och själv är man så trött så man nästan svimmar, och ungen är skitglad över att vara vaken och vrålar igen av ren lycka.
Glamoröst =/
Som tur är däckar hon igen efter ett par timmar, men då sover hon max en timme, och sen är det iallafall gräsligt tidigt för att hitta på nåt. Och jag är om möjligt ännu tröttare efter en icke tillräcklig powernap på typ 45 minuter. Och hon är, sin vana trogen, skitpigg, och hennes pappa visar fortfarande inga livstecken i sovrummet.

Kl är nu 08.25, och det känns som om halva dagen redan har gått.

Inte undra på att man blir kaffeberoende.

Grannsämja (stavning?)

Idag har jag försökt bättra på min relation till grannarna. Vi har nämligen två ytterligare mammalediga mammor (såklart är dom mammalediga om de är mammor, för annars har det ju blivit pappaledig om man är pappa.... typ...) och idag har vi samlat oss för en gemensam barnvagnspromenad. Och givetvis måste vi gå i bredd alla tre, så alla bilförare måste tuta och vinka irriterat med nävarna =) Underbart!
Men det var inte det som var grejen. Promenad först och fika sen.
En av dem har jag tidigare pratat med och vi har tagit en del promenader ibland i våras, men den andra har jag liksom inte haft kontakt med förut. Ja vinkat från bilarna och sånt, men inte annat. Men det jag började fundera på är att det här med att få barn är precis om att vara utomlands. Man har genast mycket gemensamt med folk som är i samma situation. Dvs andra småbarnsmammor och andra svenskar på utlandssemester. Man måste bara prata med varandra. Oavsett vad det är om.
Det gjorde vi nu, och kom fram till att vi hade även andra saker gemensamt, som t ex män som går omkring i arbetsbyxor 99 % av sin lediga tid, och det skumma intresset av att baka muffins... En av dem är också med i den här stegtävlingen på jobbet som senare drar igång i höst. Jäklar vad vi ska rulla vagn då.

Men dom är faktiskt trevliga, och det är tur att vi skaffade barn så vi var tvugna att umgås *haha*

Ida håller på att, som synes, tvinga sig själv att krypa. Ofta går det inte, utan hon är bara förbannad och frustrerad. Jag hoppas hon lär sig snart, för det är otrevligt att ha ett frustrerat barn. under dem här texten har jag gjort uppehåll typ 25 ggr för att få henne att tänka på annat. När det är så med allt vi tar för oss så fattar ni ju att det inte blir mycket gjort...
När det gäller Ida så finns det tre partyhöjare man kan ta till:
- Tumstocken
- Nallen som är ungefär lika stor som henne, som hon älskar att brotta ner
- Spegeln i hallen.
Av det kan man utröna att hon kommer att bli endera snickare, brottare eller modell
då hon blir stor....

Nu är det dags att laga den kulinariska specialiteten makaroner och korv.
(jag är sååååååååååå trööööööööööött på att laga mat!!! Har nada fantasi. Hjälp!!!)

Eliminerade oskulder

Och det låter fräckare än det är =)
Idag har jag för första gången:
1) Använt min nya signatur inkluderat två efternamn istället för ett
2) Ätit en Mangomuffins (what!?!? ja det tänkte jag med så jag provade, och man behöver inte prova fler gånger tyvärr =( smakade skumt...Skulle ha tagit choklad istället, ett säkert kort!!!)
3) Övervägt att gå på öppna förskolan, men detta bara för att Carro försökte ragga med mig. Vi snackar nästa tisdag. Kanske. Återkommer med rapport. Och jag gör det för Idas skull, eftersom jag ser att hon är skrämmande lik mig när jag var liten, i sitt beteende emot andra människor och barn, dvs avvaktande och tillbakadragen tills man nästan ska gå hem =/ Hon behöver härdas med andra ord.
4) Inhandlat ett par egna arbetsbyxor och ett par arbetsskor. Ska det grävas så ska det.

Och så har jag idag inte kunnat låta bli att:
1) börja se säsong 10 av Top Model... *suck* det optimala såpaträsket... Men jag skyller på att Trinny och Susannah, stilpoliserna, har slutat.... ;-)
2) baka ytterligare en plåt äppelmuffins. Som naturligtvis någon måste äta upp =) Inga namn...
3) dricka för mycket kaffe.....
4) strunta i att tvätta. Igen. Snart är det ohållbart, så jag får väl ta tag i det. Men det är tråååååååååkiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit!!!!!!!!!!!!!!!

Och funderat på:
1) VARFÖR kan man inte förmå sig att kasta levande blommor, om man inte har plats för dem eller har nån som vill ta hand om dom....???
2) VARFÖR blir jag aldrig klar med projekt som jag drar igång? Oföretagsamhet, brist på egen tid, eller allmän förvirring?
3) Hur ett enkelt uppdrag som att knäppa kort till nytt körkort, kunde gå fel fast jag gick till en fotoaffär??? Nu måste jag gå dit igen och vara otrevlig och klaga på att örat inte syns =(
4) Hur jag för femtielfte gången i rad, lyckats tappa bort Lasse Winnerbäck skivan med livekonserten. Det är helt makalöst. Jag tror inte att jag har lyssnat på den helt nån gång, för den är alltid borta.

Jobbig dag. Dags för en kopp kaffe till.

Och nu blir det reklamfilm =)

Nu är jag riktigt trött på reklam.
Radioreklam tar priset. Man kan inte lyssna på radion längre, utan att bli irriterad på det. Jag tycker liksom att det är lite onödigt. Onödigt, enfaldigt, enformigt och irriterande. Tv reklam är ändå lite kul på nåt sätt. Mina favoriter just nu är såklart ICA, de lyckas alltid med sin butiksföljetong. Och så är det SEBs fantastiskt ekonomsikt lagda kille med glasögon, med den sköna inställningen till pengar. Och så Hemma-butikerna, med killen som är på stenhårt träningsläger i Asien, och lär sig allt om hushållsmaskiner *haha* Den är nog nr 1 för tillfället.

Min stora utmaning dagtid är nu att INTE ha på TVn hela tiden. Fattar ni hur lätt det är!!?!?!Min egenhändigt utfärdade dos TV uppgår till nyhetsmorgon till MAX kl 10, vid vilken tid jag verkligen redan borde ha tagit mig och dottern utomhus. Nåt måste man ju fördriva tiden med om man kliver upp 05.30. Sen Sedan kan vi få dispens på eftermiddagen vid dåligt väder, och möjligen se några dåliga massproducerade komedier på tv4 eller kanal 5, men det är endast vid spöregn/snöstorm och drivis. Sen blir det inte mer TV förrän Ida har somnat om det mot förmodan skulle vara så att man får tid att sitta i soffan. Det går hyfsat ändå måste jag säga. Utom under OS. Då var nog TVn på dygnet runt tror jag. Och lämnade ett stort tomrum efter sig då OS väl var över. Av nån anledning somnar Ida bäst till ljudet av sport....

Förkylningarna (Idas och min) har bedarrat, och vi lider endast av sviterna efter den, dvs hon med fortsatt snorig näsa, och jag med nån typ av skum nackspärr som vägrar släppa. Vi hoppas på snar bättring. Ägnar dagarna åt att baka äppelmuffins, eftersom våra två kvarvarande äppelträd har fått nåt äppelspel och har bara exploderat i äpplen nu. Och så promenerar vi i det vackra höstvädret.

Sämre kan man ju ha det =)

Att gräva en grop åt andra...

Gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva gräva......

Och så var söndagen slut.

Vi hörs imorn.
Om jag orkar lyfta armarna upp till tangenterna.

Varför har man inte grävmaskin?

Man har många maskiner när man har hus. Och inte bara när man har hus, alla har ju en del maskiner hemma. Bilar, cyklar, moppar, osv. Men få har en grävmaskin.
Det skulle vi ha haft nu, när vi återigen har börjat gräva. Jag har nog aldrig grävt så mycket i hela mitt liv som nu sen vi köpte hus. Först grävde vi ner en elkabel tvärs över gården för att dra el i uteplatsen. Sen grävde vi efter bergvärme. Det fick vi lite hjälp med av en grävmaskin, men det blev en del spadgrävande där med. Sen grävde vi runt grunden för att isolera, och nu är vi på g att gräva igen efter det. Jo, och så gräver vi ner en elkabel till. I en jordmån som skulle klassas som rullstensås av vilken arkeolog som helst. Suck. Jag var inte en grävare då jag var liten (sandlåda osv.) och jag är inte en grävare nu heller. Men man måste ju offra sig för laget. Förhoppningsvis bättrar grävande på mina biceps, eller mina håriga vader. Det hade jag varit glad för om jag hade varit en sån som brydde mig om sånt.
Men det skulle inte skada med en grävmaskin i garaget, det vill jag lova. Det är garanterat inte sista gången vi gräver på den här tomten, så det kanske hade varit en schysst investering. Istället har vi i nämnd ordning investerat i följande maskiner; Vinch (stavning?), Högtryckstvät, Slipmaskin, Elektrisk gersåg, Påslös dammsugare, Trilobite (robotdammsugaren), miniskruvdragare, Handöverfräs, och sist men inte minst tigersåg.

Undra när det är läge att lägga in en förfrågan om en kaffemaskin till köket..........?

Jag har iallafall det senaste året kommit undan en del grävande tack vare graviditeten. Man kan inte kräkas och gräva samtidigt. Sen kan man inte gräva om man inte kan böja sig ner och knyta skorna. Sen kan man inte gräva med amningsbh, eftersom det är den sämsta formen av bh som någonsin gjorts, och fyller egentligen bara "amnings.." och inte "bh". Då gör det ont. Men nu finns det inget att skylla på, så jag gräver.
Men imorn lär jag ha träninsgvärk därefter.
Om jag inte skriver på några dagar så vet ni varför .

trevlig helg!

Att dela på två flaskor vin

Jag är ledsen om jag är tjatig, men just nu denna fredagkväll, slår det mig IGEN hur tydligt livet har förändrats om man jämför för 10 år sedan. Ungefär så här:

För 10 år sedan:
Vi har ett par dunkar vin kvar sen bröllopet, så vi drar ihop en fest så spriten blir slut, KUL!!!
Nu:
Vi har ett par dunkar vin kvar sen bröllopet, varav en är öppen, så vi tar ett glas var varje fredagkväll tills vinet smakar urk och då slänger vi resten.

För 10 år sedan:
Fredagkväll och vi gör oss iordning för en redig kväll på stan, och man vet inte när man kommer hem =) KUL!!!
Nu:
Fredagkväll och vi sitter och tittar på den obligatoriska friidrottstävlingen på tv, och väntar på att klockan ska bli 22 så man lagligt kan gå och lägga sig.

För 10 år sedan:
Vi funderar på hur snabbt vi kan spara ihop till en ny bil.
Nu:
Vi funderar på hur länge vi kan få huslånet att räcka.

För 10 år sedan:
Vi irriterade oss på folk med barnvagnar och hundar på marknader, Ikea, gatufester, osv.
Nu:
Vi går med barnvang och irriterar andra på ovanstående.

För 10 år sedan:
Jäklar, mitt favvovin är slut på systemet. Både i stan och i Bydalen.
Nu:
Jäklar, vällingen som vi föredrar är slut på alla affärer inom 2 mils radie.

Ja, jag behöver väl knappast fortsätta.
Jag har en kompis som sa "ja vi delade på två flaskor vin", när hon och en person till satt och drack vin och pratade om livet en helkväll/natt, för att det lät bättre än att säga att man drack en flaska vin var. Nu kommer man knappt igenom en flaska på tre. Och på nåt sätt så känns det helt okej.
Vilken tur =)

Well, Ida och jag snorar på, och tyvärr är det jag som blir bättre och inte hon. Varför låter det dubbelt så illa då en sån liten en är sjuk, än när en vuxen är det... bara för att man ska tycka dubbelt så synd om dom. Ändå får man vara glad att hon har fått vara frisk i sina 7 första levnadsmånader, det har ju kunnat vara betydligt värre.
Jag försöker dessutom bli av med mina sista graviditetskilon. Det är inte lätt då man snorar samtidigt vill jag bara säga. Då får man nämligen ett skumt sug på nåt som piggar upp en, och i detta fallet är det glass och choklad. Dessutom är det äppelsäsong. Visste ni vad jag menade med det så skulle det gå ett sus av bestörtning genom läsardjungeln... Det betyder nämligen att våra två äppelträd på tomten, producerar äpplen som dagligen trillar ner på gräset, och eftersom min svärmor som bor en trappa ner (hur i h-vete kan människan bo i samma hus som sin svärmor??? ja det är något som vi kan reda ut i ett senare inlägg...) lever efter devisen att ingenting får förfaras, så bakas det äppelpaj dagligen i detta hus. Som måste ätas upp. Eller frysas ner och ätas vid ett senare tillfälle.
Jag har äppelpaj i frysen sen tre år tillbaka. Och värre blir det.
Jag har den senaste veckan varit nere och ätit äppelpaj varje dag. Då får man dra nåt grönjävligt med barnvagn om det ska jämna ut sig!
Inte undra på att dom där sista kilona hänger fast =/

Jag ska börja träna.
På måndag.

Det är iallafall en grej som inte har förändrats på 10 år =)

Självvattnande blommor och robotdammsugare

Är något av detta bevis på veckans i-landsproblem eller?????
Yes!!!

MEN, varför ska man behöva göra saker som man hatar då det finns grejer som kan göra det åt en?
Det är min älskade mans filosofi.
Därför har vi köpt en dammsugarrobot för de pengar vi fick i bröllopspresent.
Vi kallar den "Trille" eftersom den heter Electrolux Trilobite. Trilobite är tydligen nåt sorts urtidsdjur, som levde på sjöbotten, där den dammsög dito efter mat. Passande namn. Den yrar runt här i rummen som en osalig ande, och skrämmer slag på katten. Och så går den "hem" till laddstationen då den är klar.
Men det funkar faktiskt. Och jag försöker att inte skämmas för att vi har en. Vem fasen köper en sån? Jo, vi om inte annat....

Försöker dessutom plantera om alla mina blommor till såna där självvattnande krukor, som man bara behöver fylla en gång i månaden, och så sköter den sig själv sen. Har nämligen under sommaren lyckats ta död på nästan alla blommor, just för att jag helt enkelt glömmer bort att vattna. Hur illa låter inte det. Så jäkla glömsk. Satte in snabbkaffet i kylen häromdagen, och gick sen och letade länge...... Snart glömmer jag väl Ida nånstans också. Det tänker jag däremot frekvent på, så risken är inte så överhängande.

Snorandet fortsätter, sedan jag underlåtit att spraya hennes lilla näsa med nässpray en natt. Trodde det var lugnt nämligen. Men det var det inte. Så vi snorar vidare ett tag till.
Trots snorandet så träffade vi min chef idag, för att prata om när jag behagar komma tillbaka till arbetet.
Komma tillbaka????? vad är det????? Just nu känns det som om jag kan gå och rulla barnvagn i sådär 20 år till utan att det skulle göra nåt. Vad förvånade folk skulle bli om jag kom dragande med en 20åring i vagnen..........
Inser ju att vi måste bestämma lite om Idas framtid det närmsta året, men det tar emot vill jag lova. Men å andra sidan så är det nog skönt att komma igång igen. Känns lite som att få tillbaka lite av sitt gamla liv, och tänker man så känns det rätt okej. Inte för att jag ogillar tillvaron nu, men det är ändå en viss skillnad. Och så har jag ju ett kul jobb.
Jag kommer bara att glömma bort att åka dit på morgonen, med min minnesstatus =/

Finns det piller mot sånt?