Och visst sitter jag här framför datorn livs levande, efter mitt första Friskis och Svettis pass!!!!
Lycklig över det.
Dock känslan över att ha uppträtt som Bambi på hal is i ca en timme, sitter fortfarande kvar nånstans i maggropen, men what a hell... jag var inte ensam, och det kändes ju stabilt och bra.
Dock spanade jag, på samma passa alltså, in en till mig f d Junior från Skön-tiden (ja ni kan alla gissa hur länge sen det var jag jobbade där, och exakt hur gammal denna tjejen är nu, och förmodligen också hur hög MIN ålder därmed har uppgått till... Hon hade även körkort och ring på fingret, för att befästa ytterligare misstankar om att det var mycket länge sen.... jaja, moving on...) samt en mamma till en av mina klasskamrater från grundskolan, vilket får mig att känna mig så där härligt medelålders med kris, eller nåt....
Men, föga förvånande, så skiter jag i det =)
Johan: Nu är det din tur *hehe* ;-) rapport till helgen från dig dårå?
Tack å hej, leverpastej!
(för att använda en sliten klyscha ;-) eller nåt...)
Det funkar också
8 år sedan
4 kommentarer:
Man får gratulera, visst känns det skönt när man har överlevt sitt första gymping pass. Ang medelålderskrisen så är det bara att gilla läget eller så känner man sig ung och kör vidare.
Ehum... Har du redan gjort DET? Själv har jag promenerat hem från jobbet två dagar. Ja, alltså inte hela två dagar, jag har ju sovit lite däremellan... Men jag har tänkt på det! Att kanske gå dit - MEN - jag har ju inget å ha på fötterna! Inga sockiplast!! Får jag fråga en privat fråga? ... är dina rosa?
Vita.... med röda ränder... =)
How cute!
(undrar vart jag har min gympapåse av tyg från lågstadiet... Trodde aldrig jag skulle sakna den!)
Skicka en kommentar