Fördelar med hösten

Jag gillar egentligen inte när det är kallt.
Inte mörkt heller.
Det ska vara varmt och skönt och ljust så man ser.
Typ.

Men nu bor vi inte där det är så jämt.
Därför måste man söka ljuspunkter i tillvaron, i denna mörka, kalla, snålblåsiga, otrevliga tid. (Jag är INTE negativ, det bevisar jag strax...)
Det finns alltså ljuspunkter, och inte bara i form av de stjärnor som helt plötsligt SYNS på himlen på kvällarna =) Trevligt, det gillar jag. Jag tror att jag var astronom i mitt tidigare liv (Stjärntydare... Hm.. vilket sammanträffande!!! *fniss*)

Topp 5 på Höstlistan:

1) Inga myggor. Bara en sån sak.

2) Det är mysigt med vantar. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, men här är jag - mitt i mysfaktorn med vantarna på!

3) Man får ta fram kläder med lång, svart ärm, som man inte har kunnat haft på sommaren, eftersom att folk tror att man är galen om man klär sig så då. Höst/vintergarderoben fram! tjoho!

4) Det känns mer motiverat att tända ljus när det är mörkt än när det är ljust, och därmed höja mysfaktorn ytterligare. Logiskt.

5) Det känns mer motiverat att baka, så att man kan dricka gott kaffe och äta goda kakor när det är mörkt än när det är ljust. Fast det är alltid motiverat att äta goda kakor egentligen. Hm...

Rätt najs årstid alltså, men man glömmer bort det när man bara har sommaren i färskt minne, med sandaler och glass och allt sånt där.
well, it will be back.

gnatt...

Äntligen måndag!

Min chef brukar säga det ibland, på ett sätt som bara han kan, med glimten i ögat och med en sorts positiv ironi som jag aldrig får till när jag ska prova själv.
Just idag vet jag inte om jag är ironisk eller om jag verkligen menar det.
Som vanligt så swischar dagarna fram och jag hinner knappt reflektera över vad som händer under tiden.
Ännu värre kändes det när jag var i Birsta i fredags och insåg att julsakerna börjar plockas fram på hyllorna i div butiker.....

Men det är lite mysigt med jul ändå, och jag kommer min vana trogen att leva med julstämning från oktober till mitten av december, och sen står det mig upp i halsen ;-)
Lite före min tid där....

Nåväl, jag har redan en önskelista klar, och för alla som är intresserade av den så är det bara att höra av sig ;-)

Helgen har iallafall resulterat i en provsågning.
Jorå, ni läste rätt.
Det har äntligen provsågats med den nya sågen som fick min älskade mans ögon att lysa redan när info broschyren kom i lådan på semestern.
vi slog till, fraktade hem den till stugan, och efter två månaders monterande så står den iallafall där, och har under helgen provats.
Meningen är alltså att man ska kunna såga egna brädor och sånt av träd som man sågar ner från div tomtmark....
Som kvinnan i den här familjen, som visserligen är uppväxt med såna saker som älgjakt, vedklyvning, motorsågning, traktorer och andra manliga företelser (raljerar här friskt över genusperspektivet....), har min roll i det här beslutet att köpa en såg, varit av mer långsiktigt perspektiv. När min man helt enkelt såg framför sig detta när han köpte sågen....



...så såg jag mera...hm....ja på ett annat sätt kanske, till ex...



....eller kanske.....



...eller förståss allra helst....



Och det är liksom min motivering för mig själv, att jag har lyckats övertalas till detta, i mina ögon, helt galna inköp av nåt som jag verkligen endast kan hoppas, blir använt till sitt syfte, och inte stående i nån skrubb.
Som för övrigt måste vara en väldigt stor skrubb, eftersom eländet är 12 m långt i uppmonterat tillstånd.

Återkommer med rapport om hur det går.

Grundkurs

Dagens arbete avbockat i kalendern!
Kvistat till Mellansel (Mellansel!!! Ja ni kan ju slå upp det i nån karta och fundera på hur man kan bosätta sig så långt ut i bushen....) till folkhögskolan och berättat för de som går Svenska Kyrkans grundkurs om hur viktiga barn och ungdom är för kyrkans fortlevnad.
Det är verkligen basic information det handlar om, men det är skönt ibland att gå tillbaka till rötterna på det sättet, för man tvingas fundera ytterligare en gång varför vi håller på som vi gör.
Nyttigt!

Körde dessutom en helt gudomlig svart snabb volvo dit upp, så passagerarna höll i hatten ;-)
(förlåt Bruce och Erik men jag kunde inte låta bli ;-))

Förkylningen tilltar, och jag dras med störningar på stämbanden som inte vill ge sig. Förmiddagar blir ohjälpligt tysta och eftermiddagar pratar jag bara helst i korta meningar för att spara eländet från att spåra ur.
Föreläsningen idag var med andra ord ett äventyr.... en halv påse fischermans senare, så gick det vägen =)

Från det ena till det andra,
en bloggvän har redan berört det men jag måste hålla med, understryka och stämma in, i att det är verkligen förjävligt (ber inte om ursäkt för ordvalet!) att någon/några har haft den extremt dåliga smaken att rösta in sverigedemokraterna till min arbetsgivarorganisation.
Det är helt vansinnigt, och jag kommer att må illa i fyra år tack vare detta.
Jag begriper inte att det händer, i detta moderna samhälle. Ett mandat fick dom, och man kan hoppas att det stämmer som man brukar säga - en gång = ingen gång!
Skärpning tills nästa gång, väljare!!!

Bråkat med en dödstrött Ida tills en av oss stupade (victory!!!) och en annan somnade på soffan(läs pappa...) så nu får jag väl varva ner i min ensamhet med lite post och en maskin tvätt ;-)
Inte illa, det har kunnat vara endast räkningar och en leråker!

Och Johan, vi kan väl lunchträna den 15e? vi kan fundera tills vi ses exakt vad det är vi ska träna på då, men vi kommer säkert på nåt nyttigt!

Fullt ös medvetslös

Nu kan man tycka att det är för femtioelfte gången jag tar upp i bloggen att det är ett stressigt liv jag lever, men det är svårt att komma ifrån det när det känns som om man har andan i halsen från det man vaknar tills man går och lägger sig.

En annan grej som är i halsen är en kråka.
I morse var rösten helt borta, jag fick inte fram ett ljud före lunch, men sen ordnade det upp sig =)
Det blir spännande i morgon, när jag och två kollegor ska åka upp till Mellansel (metropolen!!!! not!!!) och berätta för de som går Svenska Kyrkans Grundkurs, om allt vi kan kring barn och unga i Svenska Kyrkan.
Power point i all ära, men det blir nog lite torftigt att bara trycka på enter....
Blädderblockspapper?
nja, vi får se hur det löser sig.

Hade idag annars fått för mig att jag skulle börja lunchträna igen, vilket snabbt gick över då en arbetskamrat släpade sig upp för trapporna på jobbet, seg av träningsvärk och allehanda krämpor efter just lunchträning, så jag skippade det.
Jag har hur många bra ursäkter som helst, för att slippa börja med nåt organiserat i träningsform.
Jag gör härmed en officiell efterlysning av kvällspromenadsällskap, så att jag inte kan ha en massa ursäkter för mig!!! Gärna en bestämd dag och tid, så att man vet det när man pusslar ihop övriga livet =/
Hör av er till mig, jag är öppen för förslag, oavsett om det kanske inte verkar så där jätteentusiastiskt ;-)

Passar också på att tacka för all uppslutning kring kyrkovalet, som enligt röstningsresultatet, steg med en procentenhet i detta stiftet. Jag tror att det oavkortat berodde på att jag med jämna mellanrum har påmint mina läsare om att gå och rösta i söndags ;-) vilket jag nu ser att ni gjorde, Duktigt!!!

Nu väntar en veckas kaos och kontrollräkning på jobbet, så får vi se hur det korrekta resultatet blir.

Slutbloggat för idag, på återskrivande en annan dag!
g´natt.

Humor på låg nivå

Helgen sammanfattas i dessa talande rader =)

Känd skådespelare död i Svininfluensa!!!



Och vi vet alla vem som smittade honom.....

Inte för att jag vill ge mig på ert samvete, vänner, men...

... ni går väl och röstar i Kyrkovalet på söndag???????
;-)

Fler dåliga samveten som borde tas tag i, i detta hemmet:

- Städa kontoret.
Där jag sitter nu är anarki bara på dagisnivå. Hur kunde detta hända?

- Dammtorka lite överallt i hela huset.
Det är märkligt hur mycket damm det samlas på ställen där man inte ens vistas... eller just därför...

- Dammsuga ur bilen.
Det är säkert grus och damm i Skodan sedan typ 1900-talet. Vilket iofs vore lite sensationellt eftersom den tillverkades 2004....

- och så den eviga.... Börja träna.....
Kommer det någonsin att hända?

den som lever får se....

Mysterium

Det pågår nåt skumt hemma hos oss.
igår var ida snorig.
idag följaktligen hemma från dagis.
i eftermiddag full fräs och nästan ingen tendens till snor.
vad gör vi imorgon?
Den som lever får se....
Det är rent ut sagt skitsvårt att veta när man ska hålla dom hemma från dagis. Teoretiskt sett skulle man, om man gjorde det vid varje symptom, behöva vara hemma hela tiden känns det som, men det fungerar ju inte riktigt så....
Var går den berömda gränsen, och hur gör man för att inte komma i olag med dagisfröknarna.
för dom vill man ha på sin sida, det lovar jag!

Mormors födelsedagskalas är överstökat, och jag ser med tillförsikt fram mot veckans sista arbetsdag för min del, som kommer att bli stressigare än stressigast, om jag ska hinna vara ledig resten av veckan. Men det är sånt man får ta.

Torsdag: vaccinering på bvc för ida och klippning för mamma =)
Det är lite skillnad på vad vi menar med att ta hand om sig själv på lediga dagar här... =)
Sen iväg till stugan över helgen.

Fredag: Janne och jag på teatern i Östersund inkl gomiddag. Vi har äntligen lyckats få biljetter till Claes Erikssons soloföreställning, så måtte karln hålla sig frisk!!!!!!!!!
Ida hos mormor.

En bön i desperation:
Snälla Gud, håll bakterier, olyckor och allmän ren jäkla otur borta från denna helgens reseplanering, så blir jag en god och glad medmänniska =)
Amen.

Söndagkväll

Precis stängt ner datorn efter en intensiv arbetseftermiddag. Ögnonen i fyrkanter.
Hemkommen från helgmöte med Distriktsstyrelsen, och känner mig glad och inspirerad över att få arbeta med dessa engagerade unga människor.
Precis slängt in mina grilldoftande friluftskläder i tvättmaskinen, och letat i 20 minuter efter en barnklurigt gömd fjärrkontroll.
I jämförelse:
Min mamma tjatade i 14 år på mig att jag skulle skruva på korken på tandkrämstuben efter användning. Till slut så! =)
Kommer jag att få ägna 14 år att tjata på ida att för H-VETE LÅTA BLI FJÄRRKONTROLLEN!!!!!!??????????
well, den som lever får se =)

Väntar på att resten av familjen ska komma hem från stugan, där dom har varit och härjat medan jag har varit borta under helgen. Jag insåg att jag faktiskt såg fram emot en eftermiddag i ensamhet här hemma, trots att det bara skulle bestå av jobb, så måste jag säga att trots att tiden ha flygit fram så har det varit helt underbart!!!!!!!
Genast får jag dåligt samvete att jag tänker så, eftersom det förmodligen bara säger swisch och andra märkliga ljud (enligt andras nyligen upptäckta erfarenheter, som jag funderar oerhört mycket på), så har barnet i fråga växt upp och flyttat till Kiruna och för att studera. Eller varför inte till nåt annat lika onåbart ställe.
Och själv sitter man där i kris och känner sig övergiven och onödig.

Jag får en kris när andra i min närhet får en kris eller går igenom något som jag också kommer att komma till förr eller senare, det är bara att erkänna direkt.
Ida växer upp och vi kommer förmodligen inte att ha den relationen som vi har nu i all evighet, men förhoppningsvis kommer vår relation att bestå men förändras till nåt annat minst lika bra. Förhoppningsvis är det så iallafall.

Under tiden är min plan att hon iallafall inte ska glömma bort mig mellan varven jag är borta =/

Och det är ju faktiskt några år till Kiruna.....

Att leva i tiden

Hemma igen efter en helg i stugan, en stressig och något annorlunda dag på jobbet, samt två dagara i Uppsala på konsulentsamling.
Träffa kollegor från andra stift är rätt uppiggande, man får såna fina påminnelser om att vi har det rätt bra i vårt stift ändå ;-)
Utan att gå in mer på det, så är jag iallafall full av idéer och uppslag inför helgens möte med Distriktsstyrelsen, dessa fantastiskt engagerade unga människor som ger mig hopp om att Svenska Kyrkan ska utvecklas till det bättre de närmsta åren (Ja sug åt er bara !!!;-))

Hade iallafall idag en upplevelse som jag har tänkt mycket på resten av dagen.
Jag åkte tåg mellan Uppsala och Arlande till mitt flyg hem, och bredvid mig på tåget satt en kvinna i 55-årsåldern och en yngre kvinna i obestämbar ålder, nånstanns 20-30 skulle jag säga om jag fick gissa. Av deras samtal kom jag fram till att det var mor och dotter. De ägnade sig under tågresan åt att läsa högt för varandra, ur den avlidna mormoderns dagbok, som jag av det jag hörde, daterade till någon gång i mitten av 80-talet. Denna mormoder, hade varje dag i större delen av sitt liv, skrivit små anteckningar i dagboksform, hon hade Twittrat helt enkelt, som den moderna människan skulle kalla det. I denna icke-elektroniska dagbok, blogg som dagens dagboksskrivare skulle säga, kunde man följa hennes tankar, förhoppningar, händelser i vardagslivet och så småningom hennes sjukdomsförlopp fram tills hon dog, och det var med ungefär 3-5 meningar per dag. Mer behövdes inte, och den bild som hon målade ut över sitt liv, var fullständig och helt begriplig, trots att det inte var det minsta invecklat det hon skrev.
Jag lyssnade (ja, jag tjuvlyssnade! Erkänner!!!) till deras högläsning mellan Uppsala och Arlanda, dvs en tågresa på 18 minuter, och efter den tiden kändes det som om vi kände varandra.
Och jag kan inte släppa det.
Vilken skatt hon lämnade efter sig.... och vilken förmån att få läsa det.
Imponerad. Och Inspirerad.

I vilket perspektiv sätter det mitt bloggande?
Papper och penna är fortfarande oerhört lockande, erkänner jag, men så enkelt det är med tangenter...
men vem läser om 20 år?
vill jag att nån ska läsa om 20 år?
mormordern skrev antagligen inte för att nån skulle läsa, men jag förstår precis det lilla gift som den dagliga skriftliga rapporten ger. Redan då. Långt ifrån Twitter och bloggar.
Och vi tycker att vi är moderna och framsynta bloggare.........

Dagens noteringar

En del saker fastnar i huvudet, som långa sega funderingar utan slut eller resultat, och lämnar en inte förrän nästa fundering tar vid. Till exempel:

- Akuten är inget stället för barn, varken små eller stora. Väntade igårkväll där mellan 17-23, för ett blodprov, ett urinprov och lite stetoskoplyssning. Till slut somnade hon av ren tristess tror jag.

- Jag kör en hyrbil nu i några dagar, och i informationsrutan mellan hastighetsmätaren och varvtalsmojängen, så finns en liten pil som lyser framåt när man kör framåt och bakåt när man backar. Ifall man inte skulle märka själv åt vilket håll man kör. Smart. Eller bara skumt? Jag bestämmer mig för vilket den dagen jag har kommit på exakt varför pilen finns där...

- "Lite lätt körigt på arbetet", är när man, på väg till ett planeringsmöte, måste ta med en tredje kollega i bilen tur och retur till Östersund, enbart för att få till ett annat planeringsmöte (i bilen till och från dårå...) tillsammans med den "ordinarie" medresenären och mig själv.
Idioti? Maybe, men man kan lika väl kalla det effektivisering av restid =)

Väntar med spänning på vad morgondagen medför för funderingar.
jag gissar att de rör ämnena bilkörning, ilskna 1,5-åringar och Mikrolax.

Facit kommer efter helgen.

en helt vanlig tisdag?

uppe med tuppen och duscha och iväg till jobbet efter att ha försökt fått liv i dottern och mannen, och tagit snabbt beslut om att dottern är hemma från dagis och är dålig i magen och ringa till dagis och sjukanmäla, och sen iväg till jobbet och göra en massa nyttiga saker och socialisera i fikarummet och ringa en massa nödvändiga samtal och sen swisch iväg hem och laga middag till en betydligt hungrigare familj än i morse, och så plocka undan och bråka om dusch och pyjamas och göra fika till mormor och farmor som hälsar på och emellanåt ta hand om tinad kyckling till en gratäng och så samtidigt bråka med en övertrött dotter, och skriva handlingslista och leta efter ett borttappat Icakort och jäklar att jag är så disträ med mina viktiga grejer, men hittar det fort och tar mina coopkassar till ica utan att skämmas och handlar och klämmer fingrarna mellan kundvagnar och apa vad ont det gör och iväg hem och packa upp och hel---e vad det ser ut i kylen och snabbstädar ur den innan ny-möjölken åker in och sen plocka ur diskmaskinen och packa dagisryggan till imorn och hopp ner i säng!!!!!!!!!!

phu. och imorn är det onsdag.
Undra vad som händer då....?