Livet går vidare

En bra film till och med, rekommenderas. Sandra Bullock i högform. En av de bästa filmer hon har gjort.

Iallafall, det gör det ändå, oavsett hur det känns. Går vidare alltså. Livet.
Det känns overkligt men ändå realistiskt och som en lättnad. Hur kombinerar man dom tre känslorna utan att det blir kaos?
Jag har iallafall varit på jobbet idag, och somliga tycker nog att man är en idiot som traskar tillbaka dit som om inget har hänt efter bara ett par dagar. Jag har bestämt mig för att dom får tycka det isåfall. Jag vill göra vanliga saker. Den här händelsen ligger ändå som ett raster framför allt jag gör, som en vattenstämpel ungefär, så det är lika bra att göra vanliga saker.
Jag har även en känsla i kroppen av att allt går i ultrarapid. Skitlångsamt alltså.
Hur nu det kan komma sig.
Men det får gå långsamt ett tag nu, fram till begravningen om ett par veckor.
Sen får vi se när vi kan öka tempot ;-)

Jag hoppas att han sitter i himlen tillsammans med sina syskon, dricker kaffe och käkar skorpor och pratar om gamla tider, som min kusin sa =)

Förståeligt nog så är det fortfarande sågspån i hallen (se tidigare inlägg...) och jag antar att det förblir så ett tag, eftersom det kommer hela tiden lite saker emellan. Förutom begravningsgrejer alltså, typ gräsklippning på tre ställen (oj, är det redan sommar???), midsommarfirande (roligt!!!), och lite byggrejer på div stugtomter som vi förfogar över. Jag håller fast vid min målsättning att ha renoverat klart i detta huset när vi blir pensionärer, men i den här takten kommer vi nog inte ens att ha klarat det *suck*
Tanken var att tomten skulle få sig en omgång i vår, men nu är ju våren redan slut så det får bli i sommar... Stackars Ida försöker varje dag när vi kommer hem från dagis, att gräva i gräsmattan med sina sandlådegrejer, och blir lika besviken varje gång det inte funkar... Tyvärr är nog sandlådan ett år till bort....

Ja livet går alltså vidare, och tur är väl det.
Jag känner mig dessutom både förvånad och glad, att jag redan har kommit till den slutsatsen. Det gör det inte mindre sorgligt, och det gör inte att jag är mindre ledsen över att min pappa har gått bort, men det gör det lite, lite lättare att leva med.
Och det behövs.

gokväll i stugorna.