Om jag skrev igår, tidig kväll, att det var en ångestladdad dag, så visste jag inte hur rätt jag skulle få.
Vi åkte tillbaka till Hospice vid 8-tiden igårkväll, och kl 21.45 drog min älskade pappa sitt sista andetag, medan vi maktlösa såg på.
Det har gått ett dygn sedan dess, men det känns som om jag har åldrats 100 år.
Men han har inte ont längre, han är fri och förhoppningsvis lycklig.
Och en sak till har jag erfarit - Gud hör bön.
Det funkar också
8 år sedan
6 kommentarer:
Vad tråkigt, men även skönt låter det som. Jag beklagar sorgen!
*KRAM* Sofia
Jag kan inte lindra din sorg med några ord men jag ger dig en stor kram och en famn som tröstar.
Kram
Så ledsamt. Har tänkt mkt på dig idag, men läste detta först nu.
Kram
/j
Du vet att du och de dina finns i mina böner och jag finns med dig i din sorg...
*största kramen*
Vi tänker på dig! Stor kram!
Kram!
Skicka en kommentar