igen!

jo en sak till...
satt och tänkte på en till film med Sandra Bullock, som jag skulle säga var hennes andra mästerverk, men jag kom inte på vad den hette.
förrän nu!
28 dagar, heter den och rekommenderas även härmed =)

trevlig filmkväll!

Livet går vidare

En bra film till och med, rekommenderas. Sandra Bullock i högform. En av de bästa filmer hon har gjort.

Iallafall, det gör det ändå, oavsett hur det känns. Går vidare alltså. Livet.
Det känns overkligt men ändå realistiskt och som en lättnad. Hur kombinerar man dom tre känslorna utan att det blir kaos?
Jag har iallafall varit på jobbet idag, och somliga tycker nog att man är en idiot som traskar tillbaka dit som om inget har hänt efter bara ett par dagar. Jag har bestämt mig för att dom får tycka det isåfall. Jag vill göra vanliga saker. Den här händelsen ligger ändå som ett raster framför allt jag gör, som en vattenstämpel ungefär, så det är lika bra att göra vanliga saker.
Jag har även en känsla i kroppen av att allt går i ultrarapid. Skitlångsamt alltså.
Hur nu det kan komma sig.
Men det får gå långsamt ett tag nu, fram till begravningen om ett par veckor.
Sen får vi se när vi kan öka tempot ;-)

Jag hoppas att han sitter i himlen tillsammans med sina syskon, dricker kaffe och käkar skorpor och pratar om gamla tider, som min kusin sa =)

Förståeligt nog så är det fortfarande sågspån i hallen (se tidigare inlägg...) och jag antar att det förblir så ett tag, eftersom det kommer hela tiden lite saker emellan. Förutom begravningsgrejer alltså, typ gräsklippning på tre ställen (oj, är det redan sommar???), midsommarfirande (roligt!!!), och lite byggrejer på div stugtomter som vi förfogar över. Jag håller fast vid min målsättning att ha renoverat klart i detta huset när vi blir pensionärer, men i den här takten kommer vi nog inte ens att ha klarat det *suck*
Tanken var att tomten skulle få sig en omgång i vår, men nu är ju våren redan slut så det får bli i sommar... Stackars Ida försöker varje dag när vi kommer hem från dagis, att gräva i gräsmattan med sina sandlådegrejer, och blir lika besviken varje gång det inte funkar... Tyvärr är nog sandlådan ett år till bort....

Ja livet går alltså vidare, och tur är väl det.
Jag känner mig dessutom både förvånad och glad, att jag redan har kommit till den slutsatsen. Det gör det inte mindre sorgligt, och det gör inte att jag är mindre ledsen över att min pappa har gått bort, men det gör det lite, lite lättare att leva med.
Och det behövs.

gokväll i stugorna.

Eftertext

Om jag skrev igår, tidig kväll, att det var en ångestladdad dag, så visste jag inte hur rätt jag skulle få.
Vi åkte tillbaka till Hospice vid 8-tiden igårkväll, och kl 21.45 drog min älskade pappa sitt sista andetag, medan vi maktlösa såg på.
Det har gått ett dygn sedan dess, men det känns som om jag har åldrats 100 år.
Men han har inte ont längre, han är fri och förhoppningsvis lycklig.

Och en sak till har jag erfarit - Gud hör bön.

en ångestladdad dag

Och framförallt att jag klarade mig utan klavertramp i möte med den blivande biskopen *stolt*

Schysst väder - najs nog att skicka strumporna för gott för den här säsongen, välkomna åter till hösten!

Det var väl det enda som kändes positivt idag.
Var en sväng på Hospicet till pappa, och jag vet inte.... Det är som värsta filmen, att uppleva det här förloppet. Han kämpar så förtvivlat att hålla sig kvar i den här världen, men jag tror inte att det håller speciellt länge.
Han ska inte behöva det längre.
Snälla Gud, nu är det nog.

Tack alla ni, som supportar mig och min familj i den här situationen.
kram till er.

Och så fort gick det!!!

Nämligen skitfort.

Långhelgen alltså.

Grejat lite hemma (Sambon skulle dra lite el och hepp så var linneskåpet nedrivet, hela köksbordet fyllt med handdukar, lakan och dukar, och sågspån i hela hallen........... Men jag borde vara van...)och tvättat oräkneliga maskiner tvätt, och ändå inte lyckats få nåt uthängt på tork.
Det har kommit skurar typ hela tiden, bara för att det inte finns nåt bättre än utetorkad tvätt =) Speciellt sängkläder =)

Och dessutom bara hunnit grilla en enda gång.
Skandal.

Idag var vi iallafall i stugan. Klippte gräs, kastade stenar (ida) och bytte olja i alla typer av maskiner som har olja i sig. Brände även orutinerat axlarna i solskenet.... skönt att få koppla av en stund utan stadsbruset, men kan ändå inte komma ifrån att det kändes konstigt att vara där utan Pappa. Allt påminner om honom där ute, förklarligt nog eftersom han har levt hela sitt liv där.
I lördags när vi hälsade på, så kände han inte igen oss först, men efter nån halvtimme ramlade nog det ner en slant där djupt där inne, eftersom då talade han bestämt om för Majvor (morsan) och Maria, att han var tvungen att jobba över och skulle komma hem senare.....
Man undrar ju vad som rör sig där inne, men å andra sidan - efter tillräckligt många sådana uttalanden så vill man nog inte veta.
Det märks på honom att han är bra nog sliten nu, så vi får se hur länge det håller.
Det är svårt att vara så där jättepersonlig i en blogg, så detaljerna ska jag bespara er, men jag kan tala om att jag har nog inte tagit till böner så ofta som jag gör nu.
Försöker leva på så länge, i vetskap om att han är på ett bra ställe.

I morgon ska vi iallafall träffa biskop Tonys efterträdare, Tuulikki, som kommer och hälsar på. Alltså min chefs chef, kan man säga. Det ska bli intressant.
Jag ska försöka att inte trampa i klaveret (se tidigare inlägg) som jag enligt tidigare incidenter ofta gör med biskopar. borde alltså helt enkelt sitta med min kopp kaffe och hålla käft.
Så jag provar med det.
rapporterar imorgon.

goquell

I mitten av slutet....

Hur definierar man en veckan där onsdag början på slutet, istället för fredag?
Skum.
Men schysst med långhelg!
Jag är så jäkla trött, jag kommer aldrig i säng på kvällarna. Mycket beroende på att jag är gift med en nattuggla som är som mest kreativ mellan 22-02....
Då är jag som minst kreativ!!!

Igår hastade jag fram och tillbaka till Östersund på planeringsmöte, och sen hem för att hämta bilen på verkstaden så att jag skulle kunna hämta Ida på dagis.
För vi hade ju inte orkat flytta barnstolen till den andra bilen.....
På dagis var det stor happening, Vårfest med frågeslinga, grillad korv och tårta!!!!!!
Och man kan tydligen blanda ihop korv, bröd och tårta och saft i en enda röra och ändå tycka att det är skitgott.
För mig helt obegripligt.

Försöker idag uträtta nåt vettigt på hemmaplan på förmiddagen, och på eftermiddagen ska jag hälsa på min pappa på Hospice. Han flyttade dit igår och det är enligt mamma "såååååååååååå fiiiiiiiiiiiiiiiint där!!!!!!!!!!!!" så det ska bli spännande.

Folk tjatar om regn, men ännu kämpar solen.
Jag hejar på.

Baka baka liten kaka...

Tar ett andrum i sjukhusbesök och annat stök, och tillbringar lördagen på "bak- och schlager dag" med mina vänner.
Avancerat va!!!!!!! =)
Rätt nöjda själva med upplägget:
Damerna har roligt och bakar bröd och bullar hela lördagen medan män och barn ansvarar för lek och grillning innan vi gemensamt käkar och ser på schlagerspektaklet på kvällen.

Därför bloggar jag redan nu eftersom jag anar att helgen kommer att vara stökig =/
Och rolig =)
Och en flykt från verkligheten en stund.

Men iallafall.

I verkligheten har min pappa fått plats på Hospicet (heter det så i bestämd form?) här i stan.
Ni anar inte hur skönt det är att veta att han slipper ligga på sjukhuset längre, utan kan vara på ett ställe där folk har tid att ta hand om honom, och där vi kan hälsa på när som helst. Och att Mamma inte behöver vara orolig för att inte kunna ta hand om honom heller. Lätt nöjd med den lösningen faktiskt.

Grillning ikväll i det soliga vädret, på den leriga tomten, och så får vi se hur helgen utvecklar sig =)

kram på er.

lyssna!

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2399&artikel=2615529

Lite tidsfördriv inkl humor på en gång =)

Och så firar jag "100-inläggs jubileum" just nu!!!!!!!!!!!
Koolt va!

och bloggar på arbetstid.. sorry... =)

Nördarnas paradis?

Vad gör man medan man väntar på att dottern ska somna?
Jo givetvis gör man Boknördstestet på
http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/

Jag fick 52%.
Mer än hälften boknörd alltså.

Och du??????

Nu till den onödigt spännande följetongen i tillvaron.
Snabbsammanfattning: Min pappa ligger på sjukhus, med en rätt långt utvecklad cancer och en kraftigt eskalerande diabetes.
Och medan han fortfarande är där, mer eller mindre kontaktbar, så fördriver jag tiden med de vanlig vardagliga grejerna, som just nu känns som petitesser.
Det känns ändå ganska okej, men självklart kan man inte förbereda sig på sånt här på riktigt.
Jag ägnar mest kraft åt att försöka att se till så att han inte har ont nånstans och att inte min mamma går under på kuppen.
Och försöker under tiden sköta ett jobb och fungera så normalt som möjligt för Idas skull.
Som förresten slog sovrekord igår - 2,5 timmar i sträck!!!!!!!!!!!
Dagtid alltså.
Det har aldrig hänt, så vi firade sen med glass =)

Ikväll är det Semifinal nr 1 i Eurovision tävligen.
Jag hejar generellt på Norge och Dannmark. Inte alls för att de är nordiska länder och för att "grannländer röstar aaaaaaaaaalltid på varandra bara, fuuuuusk!!!" (eller?) utan främs för att killen från Norge har fräcka arr i sin låt, och för att han från Dannmark är en förklädd Ronan Keating, som för övrigt har skrivit min favoritlåt alla kategorier, "When you say nothing at all", och som nu också har skrivt låt åt Dannmark i Eurovision (Är dom desperata i Dannmark eller vad är det frågan om???)

Så får vi se hur det går =)

tjing!

Veckosammanfattning

En snabb sammanfattning av veckan hittills:

- Snookerfinalen vann John Higgins, icke oväntat, medan SnookerSmurfen fick nöja sig med en förnedrande andraplats.
- Rullator är inget för lägenheter, fråga min far.... Modern säkrar upp hemmet likt det jag höll på med (Håller på med?) när Ida började nå högre och högre och högre...... ja ni fattar...
- Kan man lita på folk när dom säger att de tror på en Gud? Vad är det att vara Kyrka år 2009? Och andra små petitesser till frågor ;-) sysslade vi i förbifarten med idag på jobbet.... Hur ska vi någonsin komma tillrätta med en ny organisation? Och hur ska jag någonsin orka grubbla över den? Men jag har gott hopp!!!
- Jag har packat dagisväskor, resväskor, träningsväskor, kylväskor, dataväskor, handväskor och små skumma påsar med flytande innehåll i max 1 dl flaskor (Dom är noga på flyget nuförtiden....) så nu ska nog tredagarsresan ordna sig både här och där... Taxin kommer imorgonbitti 05.54...... Förr var det typ "nä men shit va tidigt!!!!!" men numera är det liksom "jag kanske inte ens behöver ställa klockan...."

packar vidare.
behöver kaffe.

vi hörs

Ett ögonblick ur Livet

well, värst vad den här helgen gick fort då.
och lång var den innan, men blev alltför kort så här i slutet. Egentligen skulle man lägga semestern nu, eftersom det är nu man kan vara ute i trädgården dygnet runt utan att 1) bli bränd av solen eller 2) bli anfallen av en massa kusar som kommer på sommaren. Dom har inte vaknat ännu uppenbarligen, men det är väl bara en tidsfråga.

Idag var jag upp och hälsade på min pappa på sjukhuset. Han har legat där ett par dagar över helgen för att ställa in medicin. Dessutom har han varit tvungen att kapitulera för det optimala ålderstecknet - han är tvungen att ta hem en rullator.
Det har krävts en del övertalning, men nu har han till och med provkört den idag i korridoren. Och när han tog sina första stapplande steg med rullatorn, så såg jag omedelbart framför mig Idas tillika ostadiga, lätt stressade, gångstil när hon för första gången knatade runt här med gåvagnen.
Början och slutet (ja det lät drastiskt, men ni fattar vad jag menar) i ett ögonblick. Det var Livet med stort L, och det drabbade mig våldsamt med full kraft. Sedan den sekunden i eftermiddag har jag inte lyckats tänka på något annat.
Jag har sedan jag var 15 år, gått omkring och väntat på att min pappa ska dö.
Det låter verkligen hemskt, nu när jag helt krasst konstaterar det, men så var det DÅ.
Han är så mycket äldre än mamma, det är 17 år mellan dem, och hon är idag 68 medan han är 85, och när jag för första gången på allvar började fundera på det (i 15årsåldern alltså) så gick jag länge och bara väntade på att det skulle hända.
Sedan insåg jag att det inte höll.
Man kan inte gå omkring och vänta på det som man ändå inte kan bestämma över. Då blir man galen.
Bortträngning fungerar utmärkt ;-) och jag bestämde mig för att tänka på nåt annat under tiden. Varför inte mitt eget liv? Ett av de mer kloka beslut jag har fattat under de yngre åren i mitt liv. Nu har det gått ytterligare snart 20 år (ja jag är så gammal!!!!!! Hmpf!!!!) och det var värt att tänka på något annat under den tiden.
Men jag måste erkänna att det blir svårare och svårare att hålla den linjen, och jag är rädd att det inte håller alls till slut. Inte sedan Rullator-situationen idag kastade sig över mig.
Framförallt så oroar jag mig över min fars förmåga att vara positiv, eftersom det inte är en av hans starkare sidor generellt, och genom att det är ofta den som håller folk uppräta då det blåser. Jag själv lever ofta på någon sorts tjurig positivitet, som jag inte vet var den kommer ifrån, men den har hjälpt mig genom mycket.

Vi får se var det slutar, och under tiden vi väntar på det (ett himla väntande i det här livet....) så ska jag försöka få min dotter att äta MAT istället för bara gröt, smörgås (eller "Ackaaa!!!!" som hon envisas med att vråla.....) och korv.
Nog så svårt.

Nu: Snooker final!!!!!!!!!!!

tjing.

Sommar?

swisch swisch så var det april och swisch swisch så var det maj och så vidare....
Men riktigt sommarväder har det varit så man får ju vara nöjd ändå =)

Valborg har passerat och jag har varit på majbrasa för första gången sen jag var typ 7 år.
Intressant.
Och jag vann inte gasolgrillen som var första priset på lotteriet.... Ingen överraskning kanske, men jag vann däremot en fantastisk röd handdriven ficklampa, donerad av Sundsvall Energi....
Coolt.

Annars har helgen tillbringats utomhus med två mål:
1) städa uteplatsen så att den är kaffevänlig och
2) skruva ihop gungställningen till ida.

Båda klara och sommarn kan komma, jag slår mig ner med termosen och väntar =)
Den myckna och frimodiga sommarfeelingen har däremot resulterat i att jag har njutit lite för mycket av sommarbrisen, och fått någon typ av nackspärr, ni vet sån här typisk sitta-i-drag-muskel-värk, som kan ta död på vilken sommardag som helst. Ett halvt paket Ipren senare, känner jag mig nästan som en människa igen. Glä.

Jag och Ida är gräsänkor ikväll, och den ena sover och den andra ska nu kolla på semifinalen i VM-snookern, Den Store Ronnie O´Sullivan har ju blivit utslagen i ett tidigt skede av turneringen, så nu är det hur öppet som helst!!!! Spännande!!!!

Har även en spaning efter kvällens inledande tv-nyheter:
ALLA, och då menar jag alla tre av tre möjliga, väderflickor har ikväll haft på sig kavaj. Alla tre hade dessutom snört ihop kavajen i midjan med ett sånt där hemskt smalt 80-tals skärp som man hade när man hoppade runt på skoldiscon när det begav sig, och som nu (tyvärr!!) är moderna igen.
Jag är den första att ikväll, i soffan, i Sundsvall, Sverige, att skriva under på att jag aldrig kommer att snöra ihop min kavaj med smalt skärp.
*fnys*
Vansinnigt fult.
Skandal om det är så man ska se ut för att vara frän nuförtiden.
Jag skulle kunna låta ännu mer konservativ och framstå som en ännu större utvecklingsmotståndare, men jag avstår.
Jag är ju bara 33 år, och måste ha nåt att uppgradera mitt mode-motstånd till när jag blir äldre ;-)

Goquell
(Gissa scenen - Sällskapsresan Snowroller är filmen ;-)...)