Farligt att fika på jobbet - ett av få inlägg i debatten i den här bloggen

Ibland är det rent av farligt att gå ner till fikarummet här.
Jag blir så trött och frustrerad ibland.
Som idag, egentligen utan anledning. Ännu.
Det kryper fram att biskopsmötet (alltså alla 14 biskoparna tillsammans) har tagit ett gemensamt beslut om att uttala sig om homosexuella och äktenskapsfrågan.
Resultatet av den diskussionen och omröstningen bland biskoparna, offentliggörs på onsdag nästa vecka.
Det var jämna röstsiffor, sade Tony, och konstaterade att ungefär hälften av biskoparna kommer att bli uthängda och utskällda i Aftonbladet och Expressen, och att andra hälften kommer att bli dito i tidningen Dagen och andra sådana tidningar, beroende på hur de har röstat i den här uttalande frågan.
Hur man än vänder sig har man häcken bak, om man säger så, som i så mycket annat.
Innan jag fortsätter borde jag väl klargöra vart jag står i den här frågan.
"Är det inte märkligt att det ibland är skillnad på folk och folk?" som min pappa sade ibland i olika sammanhang.
Jo, jag håller helt med, det är fruktansvärt märkligt.
Det är märkligt att man ens diskuterar den här frågan (inte bara biskoparna alltså, utan alla som för debatten), att man ens ifrågasätter att några människor inte får göra saker som alla andra får.
Jag har inga superinvecklade teologiska grunder för min ståndpunkt alls, och jag har ingen lust att försvara den på det sättet överhuvudtaget, utan längst in i min maggrop finns det för mig självklara svaret, att alla är lika inför Gud.
Jag går på den minsta gemensamma nämnaren i den kristna tron.
Alla är lika inför Gud, och låt den Gyllene regeln gälla.
Vi misslyckas så många gånger med det, så snälla, i detta moderna samhälle som vi lever i, låt oss göra det rätt för en gångs skull.

Hur svårt ska det vara?