En ny tid...?

Så var det då klart.

Tuulikki Koivonen Bylund blir ny biskop i Härnösands stift, och alltså min högsta chef.

Stiftets första kvinnliga biskop dessutom.

För mig hade det kvittat vem av de två återstående kandidaterna som vann det slutgiltiga valet idag, både hon och Ingemar Söderström ifrån Örebro, hade tidigt mina sympatier i gallringsprocessen, och jag är bara glad över att det var de två som stod som slutkandidater, så att jag inte behövde bli besviken vem av dem det än blev =)

Smidigt liksom =)

Men hade jag fått rösta så hade jag nog röstat på Tuulikki.

Inte alls för att hon är kvinna, och för att jag tycker att det behövs fler kvinnliga biskopar i biskopskollegiet, utan för att jag tycker att hon verkar representera ett nytt ledarskap som vi nog skulle behöva i det här stiftet.

Jag är medveten om att det kan bli lite mycket och att hon kanske är för mycket av det jag efterlyser, men jag tror ändå att det är bra att hon kommer till oss.

I dag i samband med valet, kom jag ihåg hur mycket jag saknar Patrik Runeke.

Jag undrar vem han skulle ha röstat på....

Jag vet sen tidigare att han tyckte mycket bra om Ingemar, av olika anledningar, men jag har ingen aning om vad han tyckte om Tuulikki.

Jag sörjer nog mer NU att han är borta, än jag gjorde när hans bortgång var liksom ny och bara en lättnad för honom själv.

Inte sörjer = gråter, utan sörjer liksom i magen... Jag känner ett stort vemod över att han inte fick rösta idag, över att jag inte får veta vad han tycker, över att jag inte kan diskutera med honom och höra hans åsikter kring både biskopar, krossade kistor, Homo-äktenskap och allt annat som är på tapeten idag i den kyrka där jag jobbar och lever en stor del av min tid.

Men jag tror att han är rätt nöjd ändå.

Han skulle förmodligen, raljera rejält, dock med kärlek, över Tuulikki och hennes koppling till ett eventuellt Mumin-land (Hon har finsk härkomst ifall nån har missat det...), men jag tror nog att han ändå är rätt nöjd med utgången av dagens biskopsval.

Debatten om krossade kistor och homo-äktenskap, m m, går vidare, och förmodligen sitter han nånstans på första parkett och käkar t-kakor med skinka och smält ost, och skrattar hejdlöst åt alla galenskaper som vi hittar på.

Det gör han förmodligen helt rätt i.