Efter påsk ska jag...

... städa på kontoret - check!!!
Nu hinner man ju göra en massa saker då man är eeeeeeenssssssssssaaaaaaaaaaaaaaammm eftersom att alla andra är på resa till Iona, Skottland. (inte alls avis, neeeeeeeeeheeeej då!!!! jag får ju vara hemma och torka snor....)

... sluta äta en massa onödigt godis och återuppta mitt viktklubbande så att de sista irriterande graviditetskilona (5 st till antalet) försvinner. Men det är ju en massa godis kvar i påskägget och det äter inte upp sig själv inte...

... Tvätta bilen. Men det far liksom ut ur huvudet varje gång jag far förbi macken. Märkligt.

... och en massa annat som jag inte ens orkar tänka på. Men det blir ju påsk nästa år också... =)

Annars går jag mest runt och funderar på att min pappa börjar bli skraltig.
Men det är liksom okej att bli skraltig när man är 85 år. Då kan man inte riktigt kräva att man ska vara pigg och fräsch hur länge till som helst. Lever man dessutom med prostatacancer och kraftig diabetes, så är oddsen inte så goda för att man INTE ska bli skraltig nån gång.
Tyvärr har jag lite svårt att acceptera att det ligger till på det viset, och antagligen är det lika märkligt för alla som börjar få skraltiga föräldrar. Hur ska man klara sig utan pappa liksom?
Det finns ju inte på kartan.
Men kartan måste uppenbarligen ritas om.
Jag sysslar med det lite så där i bakhuvudet, bland dagisscheman, matlistor, tvätt och jobbsamtal, och jag drömmer om nya kartor på nätterna så hjärnan är alldeles trött på morgonen.
Jag hoppas jag hinner bli färdig.