Najs traj, hörru

Nu måste jag ju bara få skriva att jag bloggar från Arlanda.
Och det gör jag bara för att verka frän och som om jag lever ett fantastiskt spännande liv, med resor och glamour och annan flärd som hör flygplatser till.

?

Jag vet inte det ja...
I min värld är flygplatser mer väntan, elaka säkerhetskontrollanter som tar ens grejer, och jättedyrt dåligt kaffe.
Det går heller inte att lita på människorna här, rätt vad det är så byter de gate på ens avgång, utan att säga till, så att man missar planet. Och jag tar inte bara av egen erfarenhet ;-)
Hur mycket flärd är det över det?
Dock så är det helt uppenbart hur man fördriver tiden under tiden. Med eller utan dyrt kaffe.
Det sitter 12 personer i min gate. 5 av oss sitter med datorer. 6 sitter och fipplar eller pratar i sin mobil. Resten (lätt räknat) läser Expressen.
Trots att det inte verkar så, så passar jag på att strunta i omgivningen och skruvar upp Ipod på nästan högsta volym. Det finns inget bättre än att faktiskt ha tid att lyssna på musiken och inte bara ha den som skval i bakgrunden.
Musik som särskilt lämpar sig för aktivt Ipod lyssnande, och inte för skvalmusik i bilen, är det mesta som Eva Dahlgren har gjort, och livemusikinspelningar från skumma skottska trubadurer =)

Gah, jag vill ha kaffe!!!
Våga Vägra dyrt kaffe!!!

Bara en timme och tio minuter kvar till avgång, undra om jag fixar det utan kaffe?