....är ordet för kvällen.
Eller fel, vi har härdsmälta varje kväll vid läggdags, det var bara extra radioaktivt den här kvällen =/
Gah!!! vad jag hatar trotsåldern!!!!!!!!!!!!!
Tidigare ikväll hörde jag till min fasa mig själv hota med att sätta ut henne på annons, så nån annan mamma med bättre tålamod kunde komma och ta över. Jag är inte säker på att hon förstod den faktiska innebörden i det uttalandet, men det blev tyst iallafall...
Innan dess hade vi vrålat åt varandra så grannarna förmodligen borde ha ringt polisen i vilket läge som helst, men ingen kom, så jag antar att de antingen inte hörde (vilket borde ha varit omöjligt!) eller har blivit vana. Vet inte vilket som är värst.....
så där ja, nu har jag lagt det bakom mig för de närmsta minuterna så jag iallafall kan låtsas fokusera på annat. *morr i smyg*
Jag är dessutom förkyld, vilket har försenat både det enda och det andra i tillvaron, framförallt tränigsprogrammet inför tjejmilen. Ligger en vecka efter i programmet, så vi får väl se hur det här slutar. Just nu känns det som om jag skulle behöva rullstol för den där milen. Och chaufför!
Det känns i övrigt som vi är ute alldeles för sent med det mesta i tillvaron. Av nån anledning, som jag inte kan förklara. Tiden går alldeles för fort för allas bästa, och snart är semestern över innan den ens har börjat, och om ett halvår är det jul.
Eller nåt åt det hållet.
Grejade i trädgården idag, och insåg att vi borde ha sått det där jäkla gräset på de kala fläckarna för nån månad sen för att det ska ha fått lite skjuts inför sommaren. Vi borde också ha planterat om de där syrenbuskarna INNAN blomning.... Byggt pallkragar INNAN omplantering av jordgubbsplantor.... Laddat batteriet till gräsklipparen INNAN gräset VERKLIGEN behövde klippas första gången i år.....osv...
Så eftersom det ändå var för sent, så ägnade jag tiden åt att förbereda för lördagens bröllop (trevligt!!! andra helgen i rad!!!) och fick panik över att det jag i god tid inhandlat inför det, inte gick att använda, så nu är jag ute i sista minuten ändå och får flänga runt på Birsta (bland övriga mellannorrland, en klämfredag enligt tradition! bah!) imorgon för att jaga reda på det sista. Som jag TRODDE att jag hade ordnat I GOD TID!
Nåväl, mannen är på svensexa idag för en redan gift man (se där! sen igen!!! ytterligare ett exempel....hur fan går det till!!?!?!?!!) så han lär väl inte vara behjälplig heller förrän fram på eftermiddagen, så jag får väl yra runt själv.
(och då ska INTE 3årsmonstret med what so ever!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Nu blir jag irriterad igen.... måste sluta tänka på det där innan jag får ett nervsammanbrott..."lagt det bakom mig, lagt det bakom mig, lagt det baaaaaaaaaaaaaaakoooooooooooooom miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig!!!"
Bah!
Det funkar också
8 år sedan
1 kommentar:
Låter som en spännande tillvaro...det är såna här gånger det är så lockande att berätta om att treårstrotset inte är något i jämförelse med de andra trotsåldrarna som kommer....6 års -- kan allt och vill allt själv på egen hand utan någon annan, men är ändå beroende av mamma och pappa konstant fast ändå inte....
12 års -- brudar som är 12 år börjar känna av att tonårstiden närmar sig och att högstadiet kommer och sånt, brukar vara jobbigt för alla inblandade och det är samma som 6 års: -- kan allt och vill allt själv på egen hand utan någon annan, men är ändå beroende av mamma och pappa konstant fast ändå inte....
sen kommer tonårstiden -- ja hugaligen.....samma visa igen....fast nu gäller det att ha full koll som förälder, fast man inte får och kan....och tonårstiden är låååååååååång.....med 19åringen i huset, så tänker jag väl att det kanske tar slut en annan dag.....3årstrotset är likadant, fast bara med mörkare röst och i en aannan skepnad, samt kostar betydligt mer pengar!!!
*suck*, fast ändå charmigt och det är väl det som är livet -- alla trotsåldrar!
Kram!
Skicka en kommentar