...utbrast min mamma häromdagen när vi fick besök av min kusin, 70 år, från huvudstaden, och som bor i vår sommarstuga nu i en vecka tillsammans med barn och barnbarn.
Ja jag vet att det kan tyckas konstigt att jag som är i 35 årsåldern (ja nu sa jag det högt... attans....) har kusiner i 70 års åldern, men så är det när man är sladdis =)
Till saken hör att min mamma också fyller 70 år här i september, och av nån anledning så åldras alla andra men det gör man inte själv. Hur nu det går till.
Men jag är inte förvånad.
Det var nyss midsommar, typ bara för nån vecka sen. Och nu är det augusti.
Nyss var mitt barn ett bäbispaket som man bar runt på, och nu är hon en förhandlande, självständig individ, som minst av allt vill bli runtburen på.
Nyss hade jag eoner av tid innan höstterminen skulle köra igång på allvar på jobbet. Nu är det igång, och jag har knappt fattat det.
Nyss var jag konfirmand och tyckte att kyrkan var ett märkligt men trevligt och rofyllt ställe, och hade ingen aning om att jag skulle ägna tid, energi och lust åt att göra det ännu märkligare i en dels ögon ;-) Nåja, något har man väl kanske bidragit med ändå...
Men iallafall, grejen är att jag får passa mig jäkligt noga, för att rätt vad det är så händer det att jag kommer på att jag har "avverkat" dagarna.
Inte upplevt, genomlevt, njutit, upptäckt eller gjort något annat som betyder att jag har levt dessa dagar. Bara avverkat.
Jag vill verkligen inte avverka. Men det är dyngsvårt att inte halka dit.
Jag ska testa "Henrietta Höna"-metoden.
Henrietta Höna (pixi-bok från 1978 som har hamnat i fokus hemma...) vaknar varje morgon och tycker att livet är dötrist, med samma gamla saker att göra; städa, diska, laga mat och handla. Men hon gör det muttrande ändå.
Men en dag när hon går till affären, så blåser och regnar det, så hon har paraply. Vinden tar tag i Henriettas paraply och lyfter upp henne i luften, och när paraplyet går sönder måste hon vrål-flaxa för att inte falla till marken. Och vips, så flyger hon!!! Mycket roligare att flyga och handla än att gå =) Henrietta avverkar alla sysslor hemma med en rasande fart, så att hon ska få ge sig ut på sin flygtur. Ökad livskvalité på köpet =)
Mitt mål är att avverka veckan, och leva på helgen =)
På sikt minskar jag avverkandet och ökar på livet.
Med eller utan vingar.
Det funkar också
8 år sedan
1 kommentar:
Jag vet inte om Henrietta Höna-metoden är den bästa, lätt att bli besviken om det är så att helgerna innebär jobb och att helgerna är så stora av förväntan att det blir pladask.
Jag tror mer på att tänka att livet är det man har, här och nu, jobb och fritid, familj och vänner! Och allt man gör är en del av livspusslet. Allt man gör är en del av livet.
Jag skulle inte orka med att tänka på att jobbet är något man måste avverka för att komma till något annat, låter som om du isåfall är less på arbetet och då är det nog bättre att söka sig annat...
Istället försöker jag tänka på att jobbet är en kul grej i livet och min fritid med familjen är en annan kul grej. Då blir det en mer jämn nivå att tampas med...
Men berätta gärna mer hur avverkningen av veckan relateras till annan tid, hur det går med HH-metoden liksom, jag är nyfiken!
Skicka en kommentar