Lagen om alltings jävlighet

Hemma igen efter en galen men trevlig helg i Vålådalen tillsammans med typ 200 unga konfirmandledare och deras handledare.
Alltid lika trevligt att träffas =) under mer eller mindre ordnade former ;-)
Dock helt slut i skalln´!

Kompenserat dottern med en ledig dag från dagis, som vi tillbringat med rutschkana, obegränsat med Alfons Åberg-böcker och Pannkaka med sylt och grädde på Kulturmagasinet =)
Vi kom inte hem med några böcker den här gången heller, vilket bevisar dotterns envisa kassa uppskattning av något så fiffigt som bibliotek.
Men pannkakorna var goda =)
Ikväll när jag sade godnatt till dottern, sade hon "mej te false be vith jo".
(tolking: "may the force be with you")
Inser att det är livsfarligt att lämna henne ensam hemma med fadern längre stunder.
men va tusan, det har kunnat vara värre =)

Nedräkning till Tjejmilen pågår.
Nu är det inte ens en vecka kvar, och lagen om alltings jävlighet har slagit till. Igen.
Jag börjar få ont i halsen.
(Inte för att peka ut nån, men... Tack, Eric!!!!!! ;-) Du kunde inte ha andats lite mindre när vi åkte bil? *morr*)
6 månaders träning känns helt onödig helt plötsligt.
Å andra sidan är väl inte annat att vänta då man har umgåtts (stavning på det?) med så mycket folk i flera dagar, OCH dagis har dragit igång på allvar igen.
Kan man typ skriva nån motion till nån styrelse nånstans, om att lägga tjejmilen nån månad tidigare, då man har större chans att vara frisk?????
MEN, jag har ännu inte kastat in handduken, pular i mig lite piller och lägger mig tidigt =)
Nåja, klockan är ju redan kvart i tio.....

Jag har dessutom lyckats tappa bort ett par av mina två flitigt använda funktionssockar, för löpningen. Eftersom jag inte ser mig som nån sportare egentligen, så har jag inte lagt ner mer energi på det där utan bara köpt två par. Det borde väl räcka, typ... Nu har sock-monstret i tvättmaskinen tagit ett par av dem, och jag törs inte tänka på vilket öde de har gått till mötes.
Eländigt, just när jag behövde dem som bäst. OM jag inte blir sjuk alltså.
Tvingas förmodligen inse, att ska man sporta, så får man räkna med lite svinn....

tio i tio... Måste panik-kurera halsen....
Imorgon; upp pigg och ny(k)ter och skuttar till jobbet =)

Busted, Plausible or Confirmed?
Förmodligen totaly busted!!!!!

vi hörs.

Upp- eller nertrappning?

Idag försov jag mig.
För första gången på ungefär 15 år.
Och idag var också förmodligen den sämsta dagen någonsin att försova sig på.
Inskolning light på ny dagisavdelning, samt ett spännade lunch-möte på jobbet, inkluderat ministerbesök i residensstaden. Valfläsk? Vem vet, men mitt politiska ointresse består, trots att hon var trevlig. Tyvärr. Alltså, tyvärr att mitt politiska ointresse består, inte att hon var trevlig...ja ni fattar.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att mina kollegor hade typ klippt sig och tagit med kavajen inför mötet, och jag hade försovit mig och tagit på mig både trasiga leggings och trasig klänning.
Det hade kunnat sluta hur som helst, men jag lyckades styra av en katastrof-dag, och ordna en okej-dag istället, vilket känns bra =)

Nu ska man i sann löpar-anda också trappa ner träningen inför LOPPET, som är om typ tre veckor.
"Våga trappa ner träningen och lita på kroppens kapacitet." som det står i alla rådgivningsartiklar. Det slutade iallafall med att dagens träningspass gick från att vara planerat kort intensivt intervallpass på max 4 km, till att bli ett kort intensivt intervallpass på 4 km, OCH ett joggingpass på 5 km....
Jag vågade alltså inte trappa ner.
Chicken!

men va fasen.... det skulle ju kännas dumt om man inte klarade det, bara för att man har latat sig med träningen sista veckorna, och varit dum nog att lita på kroppens kapacitet.
MEN, min smyg-nertrappning börjar till veckan, då Friskis och Svettis terminen drar igång, och det kanske blir mer sånt än jogging under veckorna =)

J jobbar på med bytet/renoveringen av badrumsfönstret, och jag tränar. God arbetsfördelning =)Dottern springer omkring och gastar "Tullväket luva man inteeeee!!!" (Läs "Tullverket lurar man inte!!!"), ett direktcitat ur Solstollarna (om ni kommer ihåg dom....?) som hennes far har haft den dåliga smaken att lära henne. (okej, bättre det, än att vråla "Drink!!!!" ur den brittiska tv-serien "Father Ted"...men det kommer väl det med...)
Jag vet inte vem som är svettigast.

Nu ska jag klura ut hur jag får igång väckningen på min mobil, och sen är det att försöka sussa till ljudet av spackelspadar och skruvdragare.
Ipod nån?

När man bloggar på arbetstid....

...är det då man ska trycka på knappen "rapportera otillåten användning" i bloggmenyn?

Men va gammal hon hade blivit!!!

...utbrast min mamma häromdagen när vi fick besök av min kusin, 70 år, från huvudstaden, och som bor i vår sommarstuga nu i en vecka tillsammans med barn och barnbarn.
Ja jag vet att det kan tyckas konstigt att jag som är i 35 årsåldern (ja nu sa jag det högt... attans....) har kusiner i 70 års åldern, men så är det när man är sladdis =)

Till saken hör att min mamma också fyller 70 år här i september, och av nån anledning så åldras alla andra men det gör man inte själv. Hur nu det går till.

Men jag är inte förvånad.
Det var nyss midsommar, typ bara för nån vecka sen. Och nu är det augusti.
Nyss var mitt barn ett bäbispaket som man bar runt på, och nu är hon en förhandlande, självständig individ, som minst av allt vill bli runtburen på.
Nyss hade jag eoner av tid innan höstterminen skulle köra igång på allvar på jobbet. Nu är det igång, och jag har knappt fattat det.
Nyss var jag konfirmand och tyckte att kyrkan var ett märkligt men trevligt och rofyllt ställe, och hade ingen aning om att jag skulle ägna tid, energi och lust åt att göra det ännu märkligare i en dels ögon ;-) Nåja, något har man väl kanske bidragit med ändå...

Men iallafall, grejen är att jag får passa mig jäkligt noga, för att rätt vad det är så händer det att jag kommer på att jag har "avverkat" dagarna.
Inte upplevt, genomlevt, njutit, upptäckt eller gjort något annat som betyder att jag har levt dessa dagar. Bara avverkat.
Jag vill verkligen inte avverka. Men det är dyngsvårt att inte halka dit.

Jag ska testa "Henrietta Höna"-metoden.
Henrietta Höna (pixi-bok från 1978 som har hamnat i fokus hemma...) vaknar varje morgon och tycker att livet är dötrist, med samma gamla saker att göra; städa, diska, laga mat och handla. Men hon gör det muttrande ändå.
Men en dag när hon går till affären, så blåser och regnar det, så hon har paraply. Vinden tar tag i Henriettas paraply och lyfter upp henne i luften, och när paraplyet går sönder måste hon vrål-flaxa för att inte falla till marken. Och vips, så flyger hon!!! Mycket roligare att flyga och handla än att gå =) Henrietta avverkar alla sysslor hemma med en rasande fart, så att hon ska få ge sig ut på sin flygtur. Ökad livskvalité på köpet =)

Mitt mål är att avverka veckan, och leva på helgen =)
På sikt minskar jag avverkandet och ökar på livet.
Med eller utan vingar.