Att stå ut

Det är mycket man får stå ut med.
Inte för att jag vill vara negativ, men mycket saker i mitt liv för närvarande, behöver jag verkligen inte.
Jag behöver inte ett bensinpris som stiger till rekordnivåer, bara för att några dårar har bestämt sig för att revoltera mot sina politiska ledare. Revoltera gärna, missförstå mig rätt, men håll tassarna borta från bensinpriset! Åtminstone tills temperaturen sjunker så pass att etanol går att använda mer frekvent! Det är tufft att vara miljövänlig då miljöbilen inte orkar gå på miljövänligt drivmedel större delen av året =/

Jag behöver heller inte höra "Ge mig en spanjor" med Babsan en gång till. Jag har redan hört den ca 2000 gånger de senaste dagarna. Dottern går omkring och hojtar "ja må jag leva, ge mig en spanjor!!!!!" dagarna i ända, men eftersom jag försöker se det ljusa i tillvaron, så föredrar jag det istället för "una grande sangria, per favooooooooor!!!!!" som också är ett frekvent förekommande citat från den låten, i falsett.
Eller förresten, det kvittar kanske......

Jag behöver heller inte en faktura från min tandläkare på drygt 3000 kr, vilket är vad det kostar för två timmars lidande, inkl två veckor på maxdos värktabletter (jag har lyckats sluta nu, btw... stolt!) Jag hade hellre köpt nåt så märkligt som en ny toalett för dessa pengar. Men man får ju inte alltid som man önskar uppenbarligen.

Jag behöver snarare vår, nya snygga vårskor, engelska shortbread med citronsmak och vit choklad, samt glada, lyckliga vänner, familj och medarbetare. Och allt det där finns där. Tyvärr har livet råkat komma däremellan.
Då kan bensin, Babsan och tandläkare verka banalt, och som om min mer materialistiska sida har fått ta över helt. Ingen plats i himlen för mig inte, om jag fortsätter på det här sättet!!!
Därför vill jag passa på, (inte bara för att försöka garantera någon sorts biljett till det jag iallafall ändå nånstans bygger mitt kristna liv på, utan mer för att jag verkligen vill säga det) att i detta offentliga forum, tala om att jag har mina tankar hos er, mina vänner, som själva, eller har nära och kära som inte riktigt är överens med livet just nu. Ni är några stycken.
Jag försöker komma på nåt smart att säga, men avstår eftersom risken att låta patetisk och klyschig är överhängande.
Men om det hjälpte att betala högt bensinpris, lyssna på Babsan tills jag dör, eller betala höga tandläkarräkningar, så skulle jag gladeligen göra det.

Kramar till er.