Ett brev

Hej Pappa!
Det har gått ett och ett halvt år sedan vi sågs senast. Under helgen borde jag förmodligen hälsa på din sten, nu när det är meningen att man ska tänka lite extra på er som inte är här längre. Dock är jag inte säker på att du skulle märka nån skillnad, ni har ohyggligt mycket ljus där redan nu när jag åkte förbi, så det är väl läge att plocka fram solglasögonen för eran del.
Mamma har förresten varit där redan, så jag hoppas att hon hälsade från mig, som jag bad om.
Annars är här nere på jorden allt som förut. Folk äter, sover och jobbar, precis som det var då, för ett och ett halvt år sedan. Då stod min tid stilla i några dagar, men det är som vanligt nu. Vi har heller inte dränerat klart, och jag vet att du sitter och suckar åt det, du som alltid grämde dig över att du inte kunde hjälpa till. Dock har vi en ny källardörr, som du säkert redan har inspekterat. Fin va!
Nåt har iallafall hänt sen sist =)
Ida växer och blir stor, och hon pratar om dig ibland. Bjuder på kaffe i sitt rum vid sitt lilla bord och sånt. Men du behöver inte äta av kakorna, de smakar trä eller filt. Hon misstycker förmodligen inte.

Annars hoppas jag att du har det bra, att du sitter och dricker kaffe och äter skorpor med Elsie och de andra, och att du inte bekymrar dig om nånting.
Hälsa alla,
Vi ses nåt.

kram Maria
ps; du kan väl berätta var du har gömt nyckeln till gräsklipparen, vi letar fortfarande, och det börjar bli besvärligt att tjuvkoppla den varje gång. Jag lovar att jag inte ska berätta var den var =)
ds.