Jag kan inte skiljas från skor.
Jag är härmed tvungen att erkänna det även offentligt.
Det blir lite som när AA träffas, och presenterar sig själva.
Anledningen till att jag äger så många skor, är att jag kan inte skiljas från dem när de har tjänat ut sitt syfte.
Inte när de verkligen inte passar för årstiden, och borde läggas undan och sparas till nästa "säsong".
Inte när de är omoderna och verkligen borde förpassas till nåt arkiv i väntan på att modet återkommer sisådär 30 år senare.
Inte heller när de faller sönder i bitar och kan mer liknas med en hög skinnbitar med gummi.
Och absolut inte när de nyinköpta skorna visade sig vara en besvikelse, och användes endast typ två gånger, får de lämna detta hemmet.
Jag borde dra lärdom av 35 års brukande av skor, och kring hur jag fungerar i det här sammanhanget. Exempel:
Jag har huvudsakligen svarta skor. Främst för att det är snyggt med svarta skor, och för att man kan använda svarta skor till alla andra färger.
Men ändå har jag trillat dit några gånger och köpt bruna skor. Senast detta inträffade köpte jag samma modell i både svart och brunt, eftersom 1) de var snygga i båda färgerna, 2) de var på jätte-rea och 3) jag kunde inte bestämma mig för om strl 38 eller 39 var bäst.
jag köpte alltså, logiskt nog i en skomissbrukares hjärna, svarta 39or och bruna 38or. Efter några användningsturer finner jag att de svarta 39orna är lite för stora för att det ska vara riktigt okej, men ändå fullt användbara. Då skulle man ju kunna tro att jag använder de bruna 38orna istället.
Icke.
Förmodligen pga att de är just bruna.
Av detta kan man lära sig en hel del, men med en dåres envishet fortsätter jag att köpa nya bruna skor.
Senast idag, när jag krönte min 4-veckors jakt på ett par svarta stövlar med högt skaft och klack, med att komma hem med ett par bruna klacklösa stövlar som egentligen hade för kort skaft.
Som jag dessutom glömde att använda min rabattkupong på.
Shoe-life sucks!
Men dom var så snygga ;-)