Att.... eller inte?

På senaste tiden har det seglat upp en intressekonflikt i det här hemmet. Det handlar otippat om datorn.
Vi har var sin dator, jag och min man. vi ha dessutom en dator i köket, och en på kontoret. Dessa datorer har hittills inte fått användas av 3åringen. Så är det fortfarande. Men med den lilla skillnaden att så fort vi tar fram någon av våra bärbara datorer, så ska hon genast vara där och "skriva ord och rita gubbar". Det betyder att man ska skriva ord som hon sedan ljudar fram, och sen när hon tröttnat på det, så ska man rita gubbar i paint. Nu kanske man måste betala sina räkningar och inte har tid att "skriva ord och rita gubbar" så där hela tiden, och det har hon ingen som helst förståelse för.
Intressekonflikten är uppenbar.

Då uppstår frågan: ska man vara teknikfientlig (något som hittills inte har varit en issue i det här hemmet!) eller ska man helt enkelt låta henne leka med datorn så hon lär sig det. Det är ju alltid bra att lära sig.. eller?

Fram tills idag kl 19.38, har jag levt i en ambivalens av att 1) låta henne jobba med bokstäver och siffror på datorn, eller 2) hålla på den egna upplevda vägen, att det är bättre att lära sig skriva bokstäver och siffror för hand, innan man ger sig på dator och tekniska hjälpmedel.
Jag hade ännu inte bestämt mig för min hållning i den frågan, men jag lutade mycket åt för hand-alternativet. Det liksom kändes bättre.
En djupare analys skulle kunna vara att när jag gick i skolan, så fick de som hade svårt att lära sig, myror i brallan, dyslektiska problem, och andra "åkommor" som "stökpellarna i klassen" ofta buntades ihop som, hjälpmedel typ datorer, för att dels motivera sig att jobba mer med sin problematik, och dels för att det gick tydligen bättre att uttrycka sig i text med en dator än med papper och penna. Det var alltså lite skamligt att behöva såna hjälpmedel för att lära sig läsa och skriva, eftersom det signalerade att man hade inlärningsproblem, vilket ofta tog sig ut i frustration genom att man bråkade och stökade i klassrummet. Ingen vill ha ett sånt barn, varken föräldrar eller lärare, och alltså gjorde man bäst i att traggla på med papper och penna och skrivstilsboken de åren det begav sig i låg- och mellanstadiet.

Idag, kl 19.38 på Rapport, kommer så en ny pedagogisk metod från Norge (?) där man lär barnen att känna igen bokstäverna och skriva dem på dator först, för att lära sig läsa, innan man börjar använda papper och penna. Det går tydligen fortare och lättare för barnen att lära sig läsa då. Dessutom hinner motoriken utvecklas under nåt år till, så att pennan blir lättare att hantera sen.
Hela min värld rasar samman.
och detta av en metod från NORGE ;-) (obs, denna utläggning kommer från en som är uppväxt i norgehistoriernas generation)

Jag behöver smälta det här innan jag går vidare.
Det kanske är dags för en femte dator i huset ändå?